DELA

Hårda paket för pubrockare

Ibland måste man köpa sina hårda julklappar själv så att man säkert får dem.
Det gäller ”Taking No Prisoners – The John Mayo Years” med Dr Feelgood och ”Red Handed” med Monaco Blues Band.
Taking No Prisoners innehåller allt som de brittiska pubrockarna Dr Feelgood gav ut med gitarristen John ”Gypie” Mayo, plus livespelningar och en dvd med tv-framträdanden och ett fullmatat häfte.
EMI släppte för ett tag sen ett liknande hårt paket som täckte bandets tidiga år med Wilko Johnson på gitarr. Vi som behöver pubrock har inget val, det är bara att ta fram plånboken. Wilkosamlingen blev extra aktuell när det blev känt att han drabbats av cancer och inte har lång tid kvar att leva.
Mayo kom från ingenstans, verkade det som. En förklaring var att han hette John Cawthra och att Feelgoods manager bad honom välja ett lättare efternamn ur telefonkatalogen.
I en intervju för New Musical Express påstod Mayo att han inte ens hade sett Feelgoods med Wilko. Mayo kunde också sin blues men han tog den åt ett annat håll. Wilko var kantig och manisk, Mayo hade soul. Med honom blev Dr Feelgood ett roligare band. Och till skillnad från Wilko försökte han sig aldrig på att sjunga. Varför göra det när man hade Lee Brilleaux, en av Englands bästa r’n’b-vokalister, i bandet?

Från Southend till Västerås där Ålandsbekanta Monaco Blues band har sin bas. På åttiotalet fick de kontrakt med storbolaget CBS som släppte deras plattor på kontinenten. De klädde sig som Blues Brothers och i synnerhet tyska bluesrockfans gick igång.
Bara sångaren/gitarristen Björn Werngren finns kvar från den tiden. Märks det? Nej. Den nya laguppställningen kör på som om tiden stått stilla. Tänk er en mix av tidiga Fleetwood Mac, ZZ Top och Dave Edmunds och så kommer ni nära soundet på Red Handed. Jovisst, man måste nämna Stevie Ray Vaughan också. Men Werngren sjunger sin blues med en aningen svensk och skön dialekt.
Ett perfekt tajt partybluesband. Ska vi tror att de återvänder till jazz- och bluesfesten i Degerby nästa år?
Läs mer i papperstidningen!

Patrik Dahlblom