SÖK
MENY
Thin Lizzy-hyllningen är en riktig pärla
En okänd svensk musiker som tolkar Thin Lizzy – behöver världen en sådan platta?
Absolut, säger vi.
Hyllningsplattor. Finns det något värre?
Från stendöda ABBA-tolkningar av den svenska artisteliten till gubbrocktidningen Mojos evinnerliga samlingar där alt.countryskägg tolkar Beatles eller Pink Floyd. Tusen tack, men nej tack.
Ungefär så tänkte undertecknad när Nyans kulturredaktör dumpade en Thin Lizzy unplugged-coverplatta av en artist som kallade sig Courtesy Of på skivbordet.
En snabbkoll på nätet gav inte mycket. Bakom artistnamnet dolde sig Joakim Amorell, som spelar i coverbandet Furillos, som uppträtt på Telias, Apotekets och AstraZenecas events.
Riktigt bra
Ändå tog jag plattan med mig hem och lyssnade. Först på datorn i bakgrunden på låg volym, sedan en gång till på högre volym.. Och en gång till i vardagsrumsstereon. Och en fjärde gång. När hörde ni senast på en cd fyra gånger på raken.
Det var som f-n. Det här är ju riktigt, riktigt bra..
Lizzyfans är vi allihopa, inte sant? Allt de släppte mellan 1976 och 1978, bortsett från mellanplattan Johnny The Fox, var toppen. Min personliga favorit är genombrottsplattan Jailbreak, med hiten The Boys Are Back In Town. Jag antar att de flesta rankar dubbeln Live And Dangerous (1978) högst.
Men tillbaka till Courtesy Of. Låtlistan är 50/50 hits och mindre känt material. Och det var via de mindre kända låtarna som jag hittade in i plattan. Förstaspåret Massacre med stråkorkester påminner om det som finska stråkkvartetten Apocalyptica gjorde med Metallicas repertoar. Och Johnny The Fox Meets Jimmy The Weed, hur skall man kunna göra en unpluggedgrej av den? Jo, på något sätt går det. Amorell och producenten Lasse Andersson ger den en snygg 70-tals-funkinramning.
Old Town, Rosalie, The Sun Goes Down – allt låter helt rätt i Amorells tolkningar. Jag ringde Amorell och han hade ingen aning om att ett recensionsex hittat till Åland.
– Jag tycker som du, de flesta coverplattorna är meningslösa. Men nu är det 25 år sedan Phil Lynott dog och det här skulle bli en kärleksplatta till musiken jag växte upp med. Jag och Lasse tänkte att vi testar och ser. Vi ville göra något annorlunda och om det inte lät bra så skulle vi lägga ner projektet.
Vem är Joakim Amorell?
– En gitarrist och sångare som hankat sig fram. Jag har skrivit låtar till Jill Johnson och andra artister. Artistnamnet Courtesy Of kommer från att allt jag gör nu är tack vare Lynott.
När upptäckte du Thin Lizzy?
– Jag var typ tolv bast när jag såg dom på Isstadion. Kanske var det 1978, när Live And Dangerous hade kommit. Phil Lynott kunde skriva melodiösa poplåtar med schysta refränger. Men den stora grejen var nog hans sätt att ta publiken. Han kunde kliva ut och dominera. Det var coolt med en svart snubbe som spelade hårdrock på 70-talet.
Hur valde du låtarna?
– Jag satte mig vid pianot och började med Boys Are Back In Town. Det fanns låtar som jag verkligen ville göra, som Got To Give It Up och Cowboy Song, men jag fick inte till dem. Då tog jag fram Lizzys och Lynotts plattor och kände på andra grejer, till exempel Old Town.
Läs mer i TV-tidningen!
