SÖK
MENY
Zandra är Aftonbladets nya profil
Nöjes-Sverige går inte säkert. Zandra Lundberg är numera en av Aftonbladets största tyckarprofiler och räds inte att skriva vad hon tycker.
– Det ska vara lite provocerande och underhållande, man inte förändra någon världsbild, säger hon.
Åländskan Zandra Lundberg flyttade till Stockholm för drygt ett år sedan. Hon hade fått ett vikariat på Aftonbladets nöjesredaktion och lämnade därmed chefredaktörjobbet på gratistidningen XIT.
– Jag hatade allt; jobbet och Stockholm och ville bara hem till Åland och till min sandlåda XIT där jag fick göra vad jag ville. Här fick jag order om vad jag skulle göra, ringa obekväma samtal om skiljsmässor och analcancer. Att komma hit var som att gå i den läskiga gången på T-Centralen ner mot tunnelbanorna; ingen tittar på en, ingen bryr sig, säger hon.
– Men man vänjer sig, nu är det här det jag vill göra. Med tiden hittar man någon att prata kärleksbekymmer med och man kommer in i sitt nya liv.
I början jobbade hon som kvällsreporter och skrev olika nöjesrelaterade artiklar. Nu jobbar hon främst dagskift.
– Jag skriver krönikor till fredagens Nöjesbladet och kommenterar nöjesnyheter. Det är på gång att jag ska börja blogga och lite annat som jag inte kan berätta om ännu.
Men det handlar också om att du ska tycka?
– Ja.
Drömjobbet är att ligga på en strand i Grekland och dricka Coca Cola light. Men det betalar sig inte, så nu koncentrerar hon sig på det här.
– Det är svårt att komma in som en ny profil, folk är ju så jävla elaka! Vad jag än skriver så är det någon som kommenterar och undrar vad jag är för människa.
Hur kommer det sig att du fick börja skriva krönikor?
– Jag skrev en svamlig krönika om Anna Book och hennes sexliv. Mina chefer sa: henne ska vi ha! Så fick jag under en prövotid på tre veckor uppdraget att leverera de bästa krönikorna i mitt liv, jag kräktes nästan hemma om kvällarna.
Att tycka i XIT kontra att tycka i Aftonbladet?
– På Åland visste jag vad ålänningarna snackade om i Dixiekön, men här har jag inte så mycket referenser man kan ta till. Jag har aldrig varit svensk och vill inte bli det heller. Åland är litet, vackert och intimt och där får man respons direkt på stan. Det får man inte här, det är mer opersonligt – mer som att gapa ut i tomma intet.
När man tittar på Zandras krönikor på tidningens hemsida slås man av hatet som finns bland kommentarerna.
Läser du dem?
– Nej, det klarar jag inte av. Jag är lätt deprimerat lagd ändå, jag mår inte bra av att läsa dem. Det beror på vilket humör jag är på, men man tar alltid åt sig. Det händer att jag scrollar genom dem för att se om det finns något positivt bland dem, men mest kör jag med skygglapparna på.
– Men ända sedan jag började på Tidningen Åland som 16-17-åring har jag tyckt att det är bättre att man väcker ilska, så länge folk tycker något. Det är bättre än att inte få någon respons alls.
Zandra har ganska fria händer i sina krönikor. Hennes chef kan fråga vad hon tycker om ett ämne, gilla hennes svar och be henne kåsera om det.
– Jag vill att folk ska läsa och tycka det är roligt eller störa sig. Men jag har inga ambitioner att förändra världen, man ska underhållas av det jag skriver och sedan gå vidare i livet. Jag fattar att det inte är världsförbättring jag håller på med.
Du har ju ändå större publik som opinionsbildare än både Niklas Lampi och Nina Fellman?
– Jamen jag tänker inte på att bilda opinion, då skulle jag få för mycket prestationsångest. Många journalister drivs av det tänket, men jag ser inte min roll som sådan. Nöjesjournalister jobbar inte så, utan det ska vara lite provocerande och underhållande, man inte förändra någon världsbild.
Hon stannar heller inte upp och tänker på att hon skriver om till exempel tv-serien Solsidan när det samtidigt rasar ett upprop i arabvärlden.
– Då skulle jag bli sinnessjuk. Man kan inte jämföra journalistik med journalistik.
Med tiden känner hon att hon blivit mer och mer accepterad. Zandra medger att hon länge var rädd för vad folk skylle tycka, både läsare och kollegor.
– Det ältade jag länge och det tog ett bra tag innan jag första gången blev bekräftad. Nu har jag fått höra att jag är en av de bästa nöjesredaktörerna!
Malin Tillström
