SÖK
MENY
Så blev Finland en distinkt nation
Henrik Meinander: Finlands historia. Schildts förlag. (Bilden en skämtteckning från 1919 med Julius Sundblom som vurmar för Ålands återförening med Sverige.)
Finlands omvandling till en distinkt nation och stat är vad professorn i historia vid Helsingfors universitet konsekvent vill analysera i den här smidigt komprimerade boken.
Henrik Meinander börjar med tidernas begynnelse, då det svenska riket småningom uppstod och etablerade sig också i vad som långt senare skulle bli begreppet Finland.
Stormännens korsande ambitioner bröts taktiskt skickligt ned av Gustav Vasa, som mycket hårdhänt etablerade det suveräna och ärftliga kungadömet. De sista striderna mot danskväldet fördes i Finland.
Skickligt förklarar Meinander turerna i maktspelet, som också bidrog till att upplösa de övernationella nätverken i Östersjöregionen: Kalmarunionen, Hansaförbundet och det till påvemakten knutna katolska Norden.
Rikets livselixir
Östersjön var rikets livselixir och dess centrum Stockholm vette österut mot Åland och sydvästra Finland, fram till 1700-talet ett av kungadömets kärnområden, som blev ett av fyra hertigdömen. Hertigen, småningom kung Johan III, fick stor administrativ autonomi i Finland.
En nordisk stormakt växte fram, med luthersk enhetskultur och därpå envälde, som slutade med katastrof under Karl XII. Åren 1719–24 stadfästes grundlagar som la den verkliga makten hos ständerna, en representation av sociala och ekonomiska korporationer.
Särskilt intressant är Meinanders skildring av hur S:t Petersburgs plötsliga framväxt vid Finska viken för alltid förändrade relationerna mellan Sverige och Ryssland. Sverige förlorade till slut militärt 1808. Ryssland hade säkrat sin metropol i norr. Den nya riksgränsen skulle gå från Torne älv i norr till Ålands hav i söder.
Omställning
– Sverige tvingades avstå från sex finska län, Åland samt en del av Västerbotten – en enorm omställning, eftersom en tredjedel av rikets areal och en fjärdedel av dess befolkning därmed gick förlorade, skriver Henrik Meinander.
Men ryska storfurstendömet Finland fick behålla sin inre konstitution, som var Sveriges, sådan den godkänts av Gustav III.
Turerna kring Finlands både anpassning till och motstånd mot tsardömets principer behandlas överskådligt och belysande i kapitlen ”Pax Russica” och ”Växande autonomi”, där ett medborgarsamhälle med kulturell profilering växte fram.
Självständighet
Senhösten 1917 bröt Finland banden med Ryssland och förklarade sig som självständig republik – det blir 90-årsjubileum i höst! Det var med Meinanders ord en kämpande självständighet, med inbördeskrig, kämpande parlamentarism, tillväxt och teknologi.
Vinterkriget 1939–40 mot Sovjetunionen och Finland som ambivalent vapenbroder med Nazi-Tyskland under andra världskriget innefattar förfärlig dramatik och sorg.
Kapitlet ”Välfärd och neutralitet” skildrar kalla krigets skugga, hur Finlands ekonomiska landskap omvandlades, socialt och urbant, med kulturrevolution, aktiv utrikespolitik och maktskiften. Sista kapitlet berör Finland och Europa.
Julius Sundblom
Ende ålänning som nämns vid namn är självklart Julius Sundblom, då i samband med en finländsk skämtteckning från 1919. Meinander noterar i bildtexten: ”Julius Sundblom ledde de åländska strävandena att återförena ögruppen med Sverige åren 1917–1921.”
I sakregistret gäller sex markeringar Åland. Längsta texten behandlar Bomarsundskriget 1854. Ålandsfrågan skildras så här:
”Finland vann också en utdragen tvist med Sverige om rätten till Åland, som 1921 fördes vidare till Nationernas förbund. Ålands enspråkigt svenska befolkning hade 1917 tydligt signalerat sin vilja att ansluta sig till Sverige. Sedan Finland avtvingats ett löfte om att ögruppen skulle förbli en demilitariserad zon och få en omfattande självstyrelse inom Finland nöjde sig Sverige med detta. Ur svensk synvinkel var huvudsaken att ögruppens militära neutralitet garanterades.
Bakom tvisten i Ålandsfrågan låg även den svenska regeringens ytterst dämpade inställning till Finlands självständighetskamp.”
Det är värt att läsa vidare i ”Finlands historia”, som mycket komprimerat men ändå inte utan nyanser skildrar för många av oss alltför lite kända skeenden i vår regions utveckling.
