DELA
Foto: Jonas Edsvik
Kostymörerna Gunilla Nilsson och Lena Andersson har samarbetat i tjugo år och kring otaliga föreställningar.

Siden, sammet, trasa, lump blir scenkostymer

Med några veckor till premiär svämmar Lena Anderssons köksbord över av tyger.

Tillsammans med Gunilla Nilsson syr hon ungefär 80 dräkter till My Fair Lady.

Kläderna till scenen på Covent Garden är klara: allt från blomsterflickor till sopåkare är färdigt ekiperade.

– Vi tog det först för att kunna koncentrera oss på det andra sen, säger Gunilla Nilsson.

Kläderna till barnen är hoplånade härifrån och därifrån, och snart är också Higgins personal färdigklädda.

– Vi springer på Emmaus väldigt mycket, vi har ju en budget att förhålla oss till. Där hittade vi till exempel ett rosarutigt tyg som passade perfekt, det räckte till två hela dräkter, säger Lena Andersson.

Att hitta rätt tyg hör till ett av många roliga arbetsmoment.

– Vi har rotat igenom min mammas skåp och hittade gamla lakan som passade perfekt till förkläden. Både jag och Gunilla är samlare, vi köper på oss tyg som kan bli bra att ha, säger Lena Andersson.

Så blev till exempel två gamla hattar tre, ett rutigt simdräktstyg visade sig passa perfekt till en jockeydräkt och en gammal brudklänning ska slaktas för att bli drottningens utstyrsel.

Läs mer i tisdagens Nya Åland!