SÖK
MENY
Vårbrytning i vackra bilder
Pressfotografen Daniel Eriksson har gett ut en ny bok med bilder från den åländska utskärgården. Journalisten Petter Lobråten står för bokens textmaterial. (På bilden en sothöna.)
Av den utställning med naturbilder från ytterskärgården som pressfotografen Daniel Eriksson sedan några veckor visar i Ålands museum har man kunnat dra slutsatsen att det bildverk som också utlovats skulle bli någonting alldeles särskilt. Nu är boken här och man kan konstatera att såväl fotografen som textförfattaren, journalisten, Petter Lobråten lyckats väl med att förmedla några av den åländska skärgårdens bästa sidor.
”När vågorna vaknar” handlar om den vackraste av årstider: våren. Känslan för våren i ytterskärgården utgör också ett slags bro mellan tider och generationer. Redan i inledningen av sitt förord skriver Daniel Eriksson: ”Som utkastade i havet ligger de yttersta skären orubbliga från tid till annan. Just här använde tidigare generationer hällarna för jakt och fiske. De större landen bosattes och små samhällen växte upp runt lots- och fyrplatserna. Här skapades en stor del av vår skärgårdshistoria.”
Ett med naturen
Eriksson säger att han med sina bilder vill ta med läsaren till de platser där man för ett halvt sekel sedan levde ett med naturen. Men också till platser där skärgården ännu lever tack vara nytänkande skärgårdsföretagare.
Faran för idyllisering av ett liv som var så hårt att många dukade under och ännu fler tvingades flytta bort lurar givetvis på den som tar sig an uppgiften att skildra miljöer av detta slag, men Petter Lobråtens texter är balanserade och i intervjuerna framgår det att livet förr i tiden kunde vara nog så slitsamt i ytterskärgården.
Platser, fåglar
I texterna får vi också bekanta oss med olika platser, angivna med koordinater. Det är såväl fyrplatser som fiskeskär som passerar revy.
Kända, stämningsmättade namn trots att många av oss kanske aldrig satt sin fot på öarna: Sälskär, Kökarsören, Yttre Klåvskär, Sandskär, Rannöarna, med flera. Och i det avslutande kapitlet ”Naturens mångfald” ges saklig information i ord och bild om de fåglar som man kan möta ute på skären under våren: ejder, alfågel, knipa, skäggdopping, sothöna, och många till.
Valörer
Kombinationen av text och bilder fungerar förunderligt väl trots att de lever sina egna liv i boken, men klart är att boken framför allt känns som ett bildverk. Daniel Erikssons känsla för naturens valörer gör att man stannar till för nästan varje blad som vänds.
Bildkompositionerna är lugna och berättande och jag får en stark känsla av att Eriksson inte är en fotograf som tar tusentals bilder och hoppas på något lyckskott. Snarare då en som vet vad han är ute efter och har tålamod att invänta det rätta ögonblicket.
Någon kan kanske tycka att han romantiserar, men i såfall gör han det med öppna ögon och det måste respekteras. I förordet anger han sin egen prioritering: ”Själv trivs jag bäst en tidig vårmorgon just efter att solen stigit ur ett spegelblankt hav.”
