SÖK
MENY
Våren blåstes in på berget
Våren infann sig på valborgsmässoafton, efter viss tvekan.
Uppe på ett berg i Godby vid Färjsundet har den bästa av årstider sjungits in i över ett halvsekel, först av manskören Ålandska sångare och numera av Valborgskören under ledning av Johanna Grüssner.
Klockan är litet över sju på kvällen när kören med åländska och svenska medlemmar tar ton i ”Vårsång” med en textrad om ”den härliga vårsolens glans”.
Om de sjungit den tolv timmar tidigare hade den låtit som ett hån. Men titta, nu skiner solen från en molnfri himmel.
Uffe själv, Ulf Grüssner, är på plats för att introducera en ny tradition i vårfirandet.
Med ett näverhorn blåser man ut vintern.
Med ett annat blåser man in våren.
Vårhornet låter föga förvånande bättre än vinterhornet.
Uffe var med i Åländska sångare som bar upp virke när Uffe på berget byggdes.
– Och som tack fick de sjunga här (skratt). Allvarligt talat, vi sade inte att vi ska sjunga här i femtio år. Men det tog inte länge innan det blev tradition.
Det är en rätt brant promenadväg upp längs bergklackarna, och många av deltagarna har nått mogen ålder. Har det någon gång hänt att inte bara vintern utan också någon besökare eller sångare har rasat längs vägen?
– Nej, aldrig. Under alla dessa år har det inte hänt en olycka här. Det är en sorts berg här som inte blir hala. Visst är det knöligt för en del att ta sig upp men hur halta och lytta folk än blir sitter suget där, man ska sjunga in våren här. Och blir det tradition så vill folk inte släppa det.
