SÖK
MENY
Värmande humor på Bentes
”Snålvatten och jäkelskap” med Ålands ungdomsförbund på Bentes sommarteater i Eckerö. Premiär torsdagen den 28 juni. (På bilden Ulf Schröder och Kaj Lybeck.)
Folklustspel är en teaterform som har sin publik och som sitter särskilt bra som lagom avslappnad sommarteater. Ålands ungdomsförbund och Bentes sommarteater bjuder nu publiken på ett spel av Krister Classon som styr in i huvudfåran av den fortfarande starka svenska folklustspelstraditionen. Det är livet på landet, med skvaller och små och stora intriger som på samma gång gör livet jäkligt och uthärdligt. Pjäsen har inte många år på nacken, men är medvetet lagd i det sena fyrtiotalet. I Bentes version är året 1954.
Grann(o)sämja
”Snålvatten och jäkelskap” berättar om två grannar den late torparen Nils-Erik (Kaj Lybeck) och hans snikne granne Valdemar (Ulf Schröder) och deras familjer. Nils-Eriks hustru Matilda (Alexandra Gustafsson) vill gärna gifta bort sin lite försagde son Lennart (Patrik Häggblom) med Valdemars vackra dotter Inga (Linda Eriksson) och har själv ett visst tycke för Valdemar. Med och trasslar till det är brevbäraren Dag-Otto (Mattias Hendersson) och Matildas rika farbror från stan, Sten-Henrik, (Ingmar Härtull).
Regissören Leif Sundberg har på ett lyckat sätt anpassat originaltexten till åländska förhållanden.
De medverkande i årets pjäs har alla rutin från tidigare framträdanden på Bentes och det märks att de är hemma i miljön. Det gäller inte minst Kaj Lybeck som klarar sin bärande roll med glans trots att han med bara ett par veckors varsel fick hoppa in i stället för Danne Sundman som fick förhinder på grund av sjukdom och nu fick se premiären från åskådarplats. Rollen som den late Nils-Erik, som hellre ligger i hängmattan än hugger ved, lappar pärttak eller sätter potatis sitter väl hos Lybeck.
Över lag gör alla medverkande sina roller väl, vilket också är helt nödvändigt eftersom man inte är så många på scenen.
I ett folklustspel är det viktigt att tempot hålls uppe, att den ena förvecklingen avlöser den andra och att replikerna sitter som de skall. Också i det avseendet lyckas man väl i ”Snålvatten och jäkelskap”. Aningen långsamt går det kanske på några ställen i första akten, men i andra akten löper allt som det skall. Då har de medverkande hunnit bli varma i kläderna och lyssnar också bättre på varandra.
Välbefinnande
”Snålvatten och jäkelskap” med Bentesgänget är inte en föreställning som gör att publiken hela tiden vrider sig av skratt, men man lyckas i stället locka fram många småskratt och varma leenden och den känsla av välfinnande som gör att vi glömmer myggorna och bänkar som blivit fuktiga av föregående natts regn. Det är ett gott betyg.
Bentes har spelat Classon också tidigare och efter ”Snålvatten och jäkelskap” har man option också på de två återstående delarna i lustspelstrilogin: ”Bröllop och jäkelskap” och ”Barnskrik och jäkelskap”. Det skulle förvåna om man inte tog chansen att bjuda också på fortsättningen.
Aktörerna och regissören belönades välförtjänt med varma applåder efter premiärföreställningen.
