SÖK
MENY
Åland är inget militärt vakuum
Om det ryska gränsutspelet var ett försök att skapa oro i Östersjön så klarade Finland testet med bravur.
Samtidigt måste man fråga sig vad den åländska demilitariseringen är värd om den ifrågasätts så fort Putin kikar åt vårt håll.
Onsdagens stora snackis var Rysslands gränsprovokation. Ryska medier gick ut med att Kreml ensidigt tänkte flytta gränser i Finska viken och utanför exklaven Kaliningrad söder om Litauen. Senare under dagen försvann nyheterna från de ryska sajterna och uppgiften dementerades av staten.
Exakt vad som hände kan ingen säga med säkerhet, än i alla fall. Var det en del av den så kallade hybridkrigföringen, avsedd att orsaka förvirring och oro? Var det en testballong för att se hur Nato och dess medlemsländer skulle reagera? Var det ett misstag?
Klart är i alla fall att den finska staten hanterade läget galant. Presidenten och utrikesministern valde att, på traditionellt finskt manér, inte jaga upp sig. Lugna puckar, som presidenten uttryckte det, medan krigsforskaren Charly Salonius Pasternak genast var ute i pressen och rekommenderade flottan att skicka krigsfartyg till området.
Också rapporteringen förhöll sig föredömligt saklig. Tidigare har ledarsidan kritiserat det ensidiga krigsperspektivet i samband med rapporteringen om det ryska hotet och Ålands demilitarisering. Den här gången finns ingen anledning att göra det. Både Svenska Yle och Ålands radio valde i sin rapportering att också intervjua fredsforskare i den aktuella frågan, vilka gav nyttiga perspektiv i debatten. Hatten av för det!
Många förvånades däremot över den svenska överstelöjtnanten vid Försvarshögskolan Joakim Paasikivis uttalanden om att den åländska demilitariseringen borde avskaffas. Dagen före sade Sveriges överbefälhavare Micael Bydén i tysk press att Putin har siktet inställt på Gotland och även Åland.
Försvarschefernas uppgift är det militära försvaret. Att de därför letar sårbarheter i linjen är inget konstigt. Och då är Åland besvärligt. Vårt geografiska läge är ju en av orsakerna till demilitariseringen, och närheten till Sverige gör de svenska försvarstopparna angelägna om att säkra sin egen sfär. Men varje gång högt uppsatta personer uttalar sig om demilitariseringen i negativa ordalag så riskerar den att försvagas.
Om representanter för Sverige ifrågasätter demilitariseringen, varför ska de andra signatärmakterna låta bli? Vad är det som säger att Kreml inte ser uttalandet som en provokation i sig och ökar sin närvaro på konsulatet för att övervaka att Åland förblir neutralt?
Det ska också för tydlighetens skull sägas att den politiska ledningen i Sverige inte har uttalat sig som försvarsexperterna. Sverige har ett ansvar att upprätthålla demilitariseringen, en uppgift som landet sköter mycket väl. Så var fallet i samband med Finlands Natointräde, där Ålandsfrågan också var på agendan. Då förespråkade Sverige att behålla status quo, även om det skedde bakom kulisserna. Och det är precis vad vi behöver. En granne som sitter lika lugnt i båten som sina finländska kollegor.
Ser man det ryska gränsutspelet som en testballong så flög den dåligt i Finland. Men Kreml lär vara desto nöjdare över hur det svenska försvaret reagerade.
Och det behöver vi väl inte bjuda Putin på, väl?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
