SÖK
MENY
Åland, vårt fria Åland
102 år av självstyre och decennier av fred. När ytterligare en självstyrelsedag firas bör det även göras rum för reflektion.
Fred. Ett ord som bär mycket tyngd. Ett ord som för vissa kunnat tas för givet medan för andra bara har varit en dröm. Ett ord som känns nära för vissa och långt bort för andra.
Fred.
I många decennier har Åland setts som ett exempel när det kommer till fredliga lösningar på komplexa konflikter. Ålands självstyrelse kan i dag, 102 år senare, kännas som en självklarhet. Ytterst få levande personer känner till en tid innan och ingen kommer förhoppningsvis känna till en tid efter. Men hur lyckligt lottade är vi ålänningar? Och är det farligt att ta för givet det vi kommit att se som en norm?
1917: Finland förklaras självständigt från Ryssland. Ett år senare ombildar regeringen Åland till ett län.
Också 1917: Balfourdeklarationen lovar officiellt ett upprättande av en judisk stat i Palestina.
Det kan vara svårt att förstå den faktiska innebörden av att leva i ett samhälle där fred i princip alltid varit närvarande. Att aldrig behöva oroa sig över sin familjs säkert, tillgång till mat och var man kan sova tryggt. Där hesa Fredrik alltid bara är ett test – aldrig allvar.
Att landa i en verklighet där fred är en norm kommer inte av sig självt. Det kräver arbete. Det kräver motstånd.
1920: Finlands riksdag antar en självstyrelselag för Åland. Ålänningarna vägrar godkänna den. Året därefter avgörs tvisten om Åland av Nationernas förbund i Ålandskonventionen. Åland tillerkänns republiken Finland men med villkoret att Ålands språk och kultur respekteras.
Också 1920: Palestina blir brittiskt mandatområde med godkännande av Nationernas förbund.
Ålands självstyre har stor betydelse. Det handlar inte enbart om makt. Med makt kommer även ansvar. Möjligheten och det tillhörande ansvaret att bevara ett kulturarv och en miljö har betytt och fortsätter betyda mycket. Ett ansvar var och en ålänning värnar om.
Ålänningar bär på en stolthet som kan anses unik på många sätt. Att vara ålänning är ett privilegium – men ett privilegium vi gärna delar med oss av. Alla är välkomna att ta del av och bidra till det arbete som gjorts som fortsätter att göras.
1947: Demilitariseringen av Åland befästs.
Också 1947: FN:s generalförsamling röstar för en delning av Palestina i en judisk och en arabisk stat. Ett år senare avsäger sig Storbritannien sitt mandat över Palestina och Israel utropar sig självständiga. Följden blev Nakba: Den etniska rensningen av palestinier.
Ålandsexemplet har använts världen över för att hitta fredliga lösningar på potentiellt våldsamma konflikter. Åland blev ett bra exempel.
Men det blev ett bra exempel för att ålänningar gjorde motstånd när deras kultur och språk hotades. Utan motstånd finns inga kompromisser. Den åländska självstyrelsen existerar för att åländska kvinnor och män vägrade lägga sig platt. Den åländska självstyrelsen är ett exempel på en hälsosam patriotism där viet går före jaget. Där trygghet går före storhet. Ett samhälle som värnar om öppenhet, medmänsklighet och framför allt – fred.
Juni 2024: Gaza brinner. Tusentals palestinier är på flykt. Minst lika många har förlorat sina hem, sin familj och sin trygghet. En lösning på en lång konflikt ser ännu ut att vara långt borta. Fred är just nu bara en dröm.
Också juni 2024: Åland firar 102 år av självstyre. Fred är ännu verklighet på fredens öar. Allt är inte perfekt men vi firar att vi fortsatt är vi. Vi firar att vi har våra hem, vår kultur, vårt språk, vår självbestämmanderätt och varandra. Vi firar att vi efter 102 år kan se allt detta som en norm. Men frihet är inte en självklarhet. Självstyrande är inte en självklarhet.
Låt oss aldrig ta freden för given och låt oss aldrig sluta kämpa för det som vi värnar om allra mest. Vad som är nära i dag kan vara långt borta i morgon.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
