SÖK
MENY
Åländsk hemskolning på rätt väg
Yles granskning av den åländska hemundervisningen ger skolflyktingarna viss upprättelse. Det är viktigt att komma ihåg att de värsta exemplen inte är representativa för de som hemundervisar på Åland i dag.
Yles Spotlight sände i veckan ett tredelat reportage om familjer som har valt att flytta till Åland för att hemskola sina barn. En del av rapporteringen om själva granskningen vinklades på att lärare har utsatts för hotfulla situationer i samband med tillsyn. Att utsättas för hot är givetvis oacceptabelt.
Men bilden Spotlight målar upp är betydligt mer nyanserad än så. I reportagen får vi följa flera familjer som av olika anledningar har känt sig tvungna att ta sina barn ur skolmiljön. Det finns föräldrar som gör det av ideologiska skäl, men många (kanske de allra flesta) har gjort det av andra anledningar. I flera fall hänger beslutet att hemskola samman med barn som lider av svår ångestproblematik kopplade till andra diagnoser.
”Nu står jag på ett ställe där jag hoppas ha två levande barn när de blir vuxna”, säger en av föräldrarna som intervjuas i programmet.
Det har funnits problem och utmaningar, och finns säkert ännu, med hemskolningen. Nya Åland skrev i våras flera artiklar om Sottunga där kommunen ställdes inför ett svårt dilemma: antingen lyssna på föräldrarnas önskemål eller riskera att de lämnade kommunen.
Just på Sottunga har det funnits flera förespråkare av en mer radikal ideologi som går ut på att barnen själva bestämmer vad de ska lära sig. Och för Finlands minsta kommun är varje invånare viktig, speciellt med tanke på att landskapsstöd utgår från invånarantal och demografi. Sottunga gav därför en obehörig person, som dessutom är en stark förespråkare för hemskolning, i uppdrag att utöva tillsynen – alltså terminvisa uppföljningar för att se att barnen uppfyller läroplanens mål. Det var inget lyckat upplägg.
Sottunga gör nu som övriga åländska kommuner: köper tillsynstjänsten från Mariehamns stad. Det verkar fungera bra. Skärpningen ledde, enligt Spotlightreportagen, också till att flera familjer lämnade Sottunga. Man får anta att de inte kunde förlika sig med de skärpta kraven.
De problem som har omgärdat hemundervisningen kan i många fall ha varit ”barnsjukdomar”, vilket också Eva Ekström-Andersén, tillsynsansvarig, var inne på i Yles debattprogram Slaget efter 12 i onsdags. En inte alltför långsökt slutsats är att Åland blev överrumplat av det ökande antalet hemundervisade och att systemen för att hantera dem inte var tillräckliga. Det verkar vara åtgärdat nu. Att det i dagsläget finns en enhet för tillsyn för hela Åland är klokt, och minskar också risken för att barn faller mellan stolarna.
I tre fall har hemundervisning avbrutits eftersom barnens lärande inte nått målen. Men de allra flesta klarar enligt Ekström-Andersén kraven med beröm godkänt.
Det finns säkert ännu förbättringspotential vad gäller tillsyn och uppföljning. Landskapsregeringen utreder enligt utbildningsminister Annika Hambrudd (tidningen Åland 14.1) om att det i framtiden kan krävas tillstånd för att få hemskola. Det pratas också om tätare uppföljning om det visar sig att ett barn inte når lärandemålen.
Det är lätt att fastna i skräckexemplen och tro att de representerar den stora massan. Men i grund och botten vill alla föräldrar sina barns bästa, både vad gäller kunskap och social kompetens. Barn har enligt lag rätt till en utbildning av god kvalitet. Och så länge tillsynen fungerar och barnen klarar lärandemålen finns ingen anledning att befara att de elever som hemskolas far illa i större utsträckning än de som går i skolan.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
