DELA
Foto: Wikimedia Commons
Frankrike står inför något som kan betecknas som ett ödesval. Det har fått flera av de franska fotbollsstjärnorna att uttala sig om politik.

Allez les Bleus!

Att idrott och politik inte går att separera har vi fått erfara gång på gång, inte minst i dagens hyperkommersialiserade och korrumperade fotbollsvärld. Nu kan uttalanden från en fransk superstjärna – med bruten näsa men intakt ryggrad – och eventuella fotbollsmässiga framgångar för Les Bleus avgöra utgången i det stundande valet i Frankrike.Fotboll och politik hör ihop, på gott och ont.

Det är lätt att hålla med William Stenius, som på den här ledarsidan (14.6) såg fram emot ett fotbollsmästerskap där själva fotbollen äntligen skulle få stå i centrum, efter flera mästerskap där rapporteringen med rätta i mångt fokuserats på aspekter som korruption, bristen på mänskliga rättigheter och sportswashing. Även om de tyska arrangörerna tvingats hantera mindre skärmytslingar, kaos i kollektivtrafiken och att en viss krigstyranns namn skanderats bland vissa fans i provokativt syfte, gick de första EM-dagarna också framför allt i fotbollens tecken.

I måndags var det emellertid dags för de franska världsstjärnorna i Les Bleus att kliva in i handlingarna. Mycket av förhandssnacket kom att handla om annat än den stundande premiärmatchen mot Österrike. Medan högerpopulisterna som bekant backade kraftigt i Finland, Sverige och Danmark i EU-valet, fick framgångarna för högerextrema Rassemblement National (Nationell samling, tidigare Front National) president Macron att upplösa parlamentet och utlysa nyval i Frankrike.

Att landet nu står inför något som kan betecknas som ett ödesval har fått flera av de franska fotbollsstjärnorna att ta bladet från munnen. Inte minst superstjärnan Kylian Mbappé använde en stor del av presskonferensen inför premiärmatchen till ett brandtal, där han bland annat sade: ”Vi vet att vi står inför ett avgörande ögonblick i vårt lands historia, en aldrig tidigare skådad situation. Därför vill jag verkligen vända mig till det franska folket, och speciellt till den unga generationen. Jag tror att vi är en generation som kan göra skillnad. Vi ser i dag att extremisterna står vid porten till makten.” Han beskrev sig själv som motståndare till extremism och splittring, och fortsatte: ”Vi har möjligheten att välja framtiden för vårt land, och vi måste betona vikten i det uppdraget. Jag tror att alla här inne är väl medvetna om det, men det finns många unga därute som kanske inte är det, om man ser till valdeltagandet på landsbygden, i förorterna, överallt. Det är därför som jag vill försöka ge dem en röst och tala till folket i min generation, för jag var så när jag var yngre, sa till mig själv: ”Min röst gör ingen skillnad”. Men din röst gör verkligen skillnad […], och jag vill kunna känna mig stolt att bära den här tröjan den sjunde juli. Jag vill inte representera ett land vars värderingar inte stämmer överens med mina.”

Vältaliga, politiska brandtal av den här digniteten är högst ovanligt förekommande bland dagens fotbollsstjärnor, inte minst när det gäller Mbappé själv som sanningen att säga stått för en del mindre genomtänkta uttalanden tidigare genom åren. Desto större politisk betydelse kan det få inför det stundande franska nyvalet den 30 juni. Landets fotbollslandslag Les Bleus har sedan guldbragden i hemma-VM 1998, då anfört av bland andra superstjärnan Zinédine Zidane, symboliserat det mångkulturella, diversifierade och inkluderande Frankrike.

I en tid av splittring, går nu högerextrema Nationell samling med vind i seglen till val med värderingar som går helt stick i stäv med det som Les Bleus symboliserar. Flera företrädare för partiet har också, föga förvånande, kritiserat Mbappés och de andra stjärnornas uttalanden och uppmanat till bojkott av Les Bleus – och därmed samtidigt något ironiskt identifierat sig själva som de ”extremister” som Mbappé talade om utan att nämna något parti vid namn. Andra, som Frankrikes förbundskapten Didier Dechamps, för övrigt spelare i guldlaget 1998, har visat sitt stöd för spelarna och deras yttrandefrihet: ”De är fotbollsspelare, men framför allt är de franska medborgare.” (Le Figaro 16.6.)

Fotbollen är stor, således, men demokrati och mänskliga rättigheter större. I premiärmatchen mot Österrike på måndagskvällen föll strålkastarljuset åter på Mbappé, som stod bakom Frankrikes segermål och som i slutet av matchen tvingades av planen med blodet forsande. Hur han, med bruten näsa men ”ryggraden intakt”, som Jonas von Wendt träffande beskriver det (Hufvudstadsbladet 18.6) tillsammans med Les Bleus tar sig an resten av mästerskapet återstår att se. Klart är i alla fall att de bär mer än det sportsliga favoritskapet på sina axlar – symbolvärdet av en sportslig framgång för laget kan komma att väga oerhört mycket tyngre än själva EM-bucklan. EM-finalen avgörs symboliskt nog den 14 juli, på Frankrikes nationaldag. Det återstår att se hur stort värde som då återstår i republikens motto Liberté, Égalité, Fraternité.

I vilket fall: Allez les Bleus!

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp