SÖK
MENY
Allt är inom räckhåll, om man orkar stiga upp
Världen har krympt, men har vi alla blivit förlamade av det?
Visste ni att det pågår en guldrusch i Colombia, där hela städer och regioner köps upp, exploateras brutalt och förgiftas av kvicksilvret som används i utvinnandet av den åtråvärda metallen? Känner ni till att skillnaderna mellan fattig och rik i Brasilien är som skillnaden mellan havsbotten och bergstopp, eller att i princip hela ursprungsbefolkningen i Costa Rica dog i sjukdomar som fördes in av européerna när kontinenten koloniserades?
Allt detta är just nu kuriosa som en ledarskribent kan googla fram när hon vill dra slutsatser om fotbolls-VM, eller när hon till sin fasa inser att hon vet lite eller inget om länderna i Sydamerika. Det är något luddigt om Mexiko och invandring, och så var det visst nån film när det blev istid och Mexiko öppnade gränserna för amerikanska flyktingar, och sambakarneval i Rio och kokainbaroner.
Ibland skrattar vi i Norden lite överlägset åt nordamerikaner som inte vet vilken världsdel ett europeiskt land ligger i, men ärligt och utan sökmotor, vem kan placera ut länderna i Sydamerika på en karta? Vem vet vilka länder som är diktaturer och vilka som är demokratier, vem känner till hur de grödor vi konsumerar odlas eller om man verkligen borde äta det goda argentinska köttet?
Nej. Men vi vet vad fotbollsspelarna heter.
Detta är nu inte en text avsedd att ge läsaren dåligt samvete för bristfälliga kunskaper. Snarare en reflektion över hur mycket vi ändå vet i dag, jämfört med våra förfäder för bara 100 år sedan, i vars uppslagsverk det bland annat stod att negrer i allmänhet slår på trummor när de blir glada.
Även om vidden av vår okunskap om andra länder är så stor att vi inte ens vet vad vi inte vet, så vet vi ändå något. Den allra viktigaste förändringen är att vår tillgång till omedelbar kunskap om vad som helst ökat explosionsartat, liksom också vår, eller särskilt våra ungdomars, förmåga att söka svar pricksäkert.
Att titta på fotboll med digitala infödingar i 13–20-årsåldern är att få omedelbar information om spelarstatistik, om skadeläge, om spelarnas inkomster och svar på alla eventuella frågor om styrelseskick, ekonomi och folkhälsa i det spelande landet, utan att lätta från soffan.
Inte konstigt då att Ålands statistik- och utredningsbyrå i sin senaste rapport visar att det vi ålänningar i huvudsak ägnar vår fritid åt är att surfa på nätet och att shoppa.
Det ska bli intressant att se om och när denna växande tillgång till kunskap, denna möjlighet att alltid veta allt möjligt men aldrig behöva röra på annat än pekfingret, ska omsättas i handling. Där kommer vi i en elegant cirkel fram till min inledande fråga, det där om guldet i Colombia. Enligt en artikel i stenålders-tidskriften (på papper) OmVärlden har de stigande guldpriserna resulterat i en rovdrift utan like och en ny lagstiftning som tillåter utländska storbolag att exploatera de ofattbart rika guldfyndigheterna. På de fattigas bekostnad. Vad annars.
Enligt den ena rapporten efter den andra får skövlingen av regnskogen i Brasilien allvarliga konsekvenser för alla människor på planeten, och den pågår med fasansfull hastighet.
Våra förfäder för bara några generationer sedan visste mindre, men de gjorde mycket. När ska vi börja?
