SÖK
MENY
Ambitiösa klimatmål – men vad händer nu?
Åland ska minska sina utsläpp med 80 procent till år 2030 och bli klimatneutralt år 2035. Det är jättebra. Frågan är bara hur?
Regeringen Thörnroos har genom Utvecklings- och hållbarhetsrådet skärpt de åländska klimatmålen: en utsläppsminskning med 80 procent fram till 2030 och klimatneutralitet 2035 (jämfört med 2005 års nivåer). Det är i linje med de nationella målen, vilket förstås är en bidragande orsak till den offensiva satsningen. I utsläppsminskningen exkluderas den internationella sjöfarten och konsumtion av varor som produceras på andra ställen (nästan alla).
Det är bra att Åland har ambitiösa målsättningar för klimatet. Den stora frågan är hur dessa mål ska uppnås. Först och främst behövs en tydlig plan, då är det bra att veta var vi befinner oss just nu.
De utsläppsuppgifter som finns att tillgå bearbetas av Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, men tas fram av den finländska Miljöcentralen (Syke). Johannes Lounasheimo sakkunnig på Finlands miljöcentral berättade år 2020 för Nya Åland att modellen till den del uppgifter inte går att få fram bygger på schabloner för det nationella snittet. Så exakt vad som räknas för Ålands del är lite oklart.
De färskaste siffrorna vad gäller utsläpp som presenteras på Åsubs hemsida finns i rapporten i Hållbar utveckling 2021. Det är siffror från 2018.
Tyvärr är det så att det som kan mätas också prioriteras. Det måste därför finnas tillförlitliga uppgifter att utgå ifrån och framför allt: tydliga mätbara målsättningar för att kunna följa utvecklingen.
Eftersom den internationella sjöfarten och konsumtionen av varor som produceras annorstädes inte räknas in i miljömålet finns framför allt tre stora områden som Åland genom aktiva beslut, både i näringslivet och politiken, kan jobba med för att minska utsläppen: privatbilismen, sjöfarten (skärgårdstrafiken) och jordbruket.
Det verkar som om klimatåtgärderna träffar rakt i den åländska folksjälen. Det betyder alltså att den omställning som nu ska genomföras kommer att beröra på individnivå. Det är inte ett fåtal stora aktörer som behöver agera, alla måste mer eller mindre förändra något i sin egen vardag. Det är en stor utmaning. Låt oss därför ta privatbilismen som exempel.
Enligt de senaste siffrorna står privatbilismen för ungefär en fjärdedel av de åländska utsläppen. Ska privatbilismens utsläpp minska med 50 procent (bärkraft.ax mål) till 2030 så måste något förändras.
Mest sannolikt är en förnyelse av bilparken, eftersom det kollektiva åkandet knappast lär öka i tillräckligt stor utsträckning.
Enligt Åsub fanns det 25 300 personbilar på Åland 2020, av dem var 18 660 i trafik. 87 procent går på bensin och 12 procent går på diesel. Knappt en procent går på el. För enkelhetens skull utgår vi från bilar i trafik från och med nu. Hälften, drygt nio tusen åländska bilar, borde i så fall bytas ut på åtta år. Det är fler än 1 000 bilar i året. Idag kostar en begagnad elbil minst 20 000 euro på Åland.
Då krävs antagligen större ekonomiska incitament än rabatt på laddaren om omställningen ska hinnas med.
Samma sak gäller skärgårdstrafiken. Än så länge har landskapsregeringen köpt en dieselfärja, men inte åstadkommit så värst mycket mer förutom att avbryta köpet av en el-hybridfärja. Ska man sänka sjöfartens utsläpp så måste man därför minska på antalet timmar som färjorna kör. Eller köpa en ny flotta. Det blir varken populärt eller billigt, oavsett hur man gör.
Det här är förstås oerhört förenklade exempel. En stor del av den åländska utsläppsminskningen kommer att ske genom utökad andel vindkraft och andra projekt för att binda kol (där kan jordbruket bidra) – ett rimligt antagande är därför att åtgärderna inte blir fullt så här dramatiska. Men det illustrerar ändå omfattningen av den omställning som nu ska genomföras.
Då måste det finnas en tydlig plan fylld av konkreta åtgärder. Hur den ser ut framgick inte i samband med nyheten om det nya klimatmålet. Vi får antagligen vänta lite till på den. Det kommer också att kräva en politisk långsiktighet som vi sannerligen inte är bortskämda med.
I den senaste statusrapporten från nätverket Bärkraft citeras futuristen Joel Barker. Och samma citat passar bra även in i den här texten. ”Vision utan handling är blott en dröm. Handling utan vision är endast tidsfördriv. Vision med handling kan leda till varaktig förändring.”
Kommer de åländska makthavarna att drömma, fördriva tid eller skapa varaktig förändring? En sak är i alla fall säkert: klockan tickar, snabbt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
