SÖK
MENY
Amerikanska höststormar
Bara två månader efter det förra mordförsöket mot Donald Trump verkar ännu ett attentatsförsök mot hans liv ha avvärjts. Denna gång var det en 58-årig man från Hawaii som tryckte i buskarna i utkanterna av ex-presidentens golfklubb med ett krypskyttegevär; Secret Service jagade honom på flykten och den lokala polismakten grep honom senare. Tumskruvarna dras nu åt ytterligare inför valet om åtta veckor.
Som vanligt i dessa avskyvärda sammanhang verkar den presumtive attentatsmannen vara en klassisk dårfink; han har tidigare figurerat i media som ickestridande frivilligsoldat i Ukraina med en plan att rekrytera afghanska flyktingar till Ukrainas sak med hjälp av förfalskade pass köpta i Pakistan.
Det deprimerande med ovanstående mening är väl orden ”som vanligt”; man frågar sig vad det är i den nordamerikanska kulturen som genererar så många beväpnade dumhuvuden? Under tiden spekulerar kommentatorerna i USA över vilken effekt det senaste attentatsförsöket kommer att få på valet om två månader.
Att de redan övertygade kommer att frälsas ytterligare är en lågoddsare. På ytterhögern gör man alltid anspråk på att ha Gud på sin sida och såväl underhusets talman Mike Johnson som dess inflytelserika representant Marjorie Taylor Greene har förkunnat att attentatet avvärjts inte av jordiska makter utan av Herran själv.
De tveksamma väljarna – som kommer att avgöra det kommande valet – lär dock förbli svårflörtade på just denna punkt. Trumps bekymmer kvarstår därför; det är åtta veckor kvar till valet och han har goda skäl att vara rasande.
I juli såg ju allting fortfarande rosenrött ut för honom, med en gaggig Joe Biden hängande på repen, goda opinionssiffror och en allmän känsla i luften av att segern i höstens presidentval var inom räckhåll. Och sedan, bakslag efter bakslag.
Den utsedde efterträdaren till Trumprörelsen, vicepresidentkandidaten JD Vance, visade sig inte så mycket besitta Richard Nixons mörka karisma som hans förmåga att framstå som elak, dryg och korkad. Kort efter Vances nominering (skräddarsydd för att utmana den sittande presidenten i delstaterna i det amerikanska rostbältet) drog sig Biden sedan tillbaka och släppte fram Kamala Harris – som långt ifrån att vara befarat flummig och grund i stället alltmer ter sig som en kvinnlig Barack Obama. Arme Trump: hans hatobjekt från det förflutna är tillbaka och den här gången är hon till råga på eländet kvinna.
Trump är tydligt skakad, särskilt som kommentatorerna efter tv-debatten förklarat Harris som segrare; den förre presidentens idiotier om hur illegala invandrare äter katter och hundar har också blivit tacksamma memes på de sociala medierna.
Allvarligare ändå för Trump är att just de hjärtefrågor som gjuter energi i de egna leden är en black om foten för honom i kampen om de viktiga tveksamma väljarna. Abortfrågan gör honom visserligen pop hos de kristna väljarna, men varenda gång han inför deras skaror skryter med att det var ”hans” tre HD-domare som torpederade Roe vs. Wade påminner han landets alla kvinnor om att det var han som på det federala planet tog ifrån dem rätten till sina egna kroppar.
Likadant är det med diskussionerna om upploppen den 6 januari 2021: Trump försvarar den angripande pöbeln för att hålla sig väl med sina basväljare, men stöter bort alla dem som står fast för de demokratiska principerna. I opinionsundersökningarna leder nu Harris med 49 mot 47 procent nationellt.
… vilket dock inte spelar någon roll. Avgörandet kokar fortfarande ner till ett par tusen väljare i en sju-åtta vågmästarstater. Många amerikaner undrar hur Trump-anhängarna ska hantera ett eventuellt nederlag när siffrorna ser ut att bli så knappa. Går de återigen till fysiskt angrepp? Det råder som sagt inget underskott på dumhuvuden med vapen i det stora landet i väster.
Hur valutfallet än blir om åtta veckor så kommer hösten att bli orolig.
