SÖK
MENY
Äntligen en biogasanläggning
Åland får en egen biogasanläggning. Det är sannerligen på tiden.
För att vara ärlig är det ganska sent i tiden om man tittar till grannar i både öst och väst.
I början av november kunde Nya Åland berätta att man låg i startgroparna för att lämna in ansökan till landskapsregeringen om finansiering för projekteringsarbetet för den planerade biogasanläggningen på Svinryggens område i Jomala Ödanböle. Bara några dagar efter att man lämnade in ansökan beviljade finansminister Mats Perämaa begärda 48 000 euro av Paf-medel.
Det gick snabbt, kan man tycka. Men inte om man tänker på hur länge biogasen redan varit på tapeten.
Redan 2010 invigde ÅCA sin biogasanläggning och samma år vände svenska energientreprenören Nykomb Synergetics blickarna mot Åland. De ville bygga ett biogasverk som skulle producera värme, el och gödsel från bioavfall, slaktavfall och sockerbetor, något som skulle kräva en investering på två miljoner. Initiativet blev dock aldrig verklighet men några år senare, 2015, lämnade kompostentreprenören Bengt Karlsson in en ansökan om miljötillstånd där det även uppgavs planer på biogasproduktion.
Men inte heller det har blivit verklighet i en röra orsakad av bristen på miljötillstånd och bygglov samt problem med att uppfylla regelverket kring smittskyddet.
Men så 2016 såg det ut att hända. I samband med att norska storkoncernen Orkla hotade att stänga chipsfabriken syddes ett räddningspaket, som innehöll en biogasanläggning, ihop med hjälp av privata investerare och landskapspengar. Den satsningen skulle gå på drygt fem miljoner euro.
Men det blev nej från Orkla till en utvidgad anläggning och eftersom de privata investerarna agerade främst för chipsfabrikens överlevnad fanns det inte intresse för en biogasanläggning på annat håll.
Många turer senare stod Åland alltså fortfarande där, utan biogasanläggning. Detta trots det övergripande fokuset på ett hållbart Åland 2051 och med en nyklubbad livsmedelsstrategi, där en av spjutspetsarna är industriell symbios kring cirkulation av näringsämnen.
”Det är hög tid att göra allvar av alla ord när det gäller hållbarhet och slutna kretslopp” tyckte centern med Runar Karlsson i spetsen förra året och motionerade om en komplett biogasanläggning för cirka fem miljoner euro. Men även där blev det avslag.
Biogas är en av årets stora frågor, konstaterade näringslivsminister Camilla Gunell som i februari initierade ett samtal där hon bjöd in tjugo privata och offentliga aktörer till ett rundabordssamtal för att diskutera en framtida biogaslösning på Åland. Med på diskussionen fanns Svinryggens deponi representerade. Och nio månader senare har de skridit till verket och fått tummen upp av regeringen. Det var alltså inte så svårt sist och slutligen, eller?
Man har räknat med att biogassatsningen kommer kosta cirka fem miljoner euro. Investeringsstödet från landskapet täcker tjugo procent av totalsumman, alltså i det här fallet en miljon euro, vilket är för lite enligt Svinryggens vd Jesper Svanfelt. Centern föreslår i en budgetmotion att anslaget ska ökas med 2 miljoner.
En del av de 48 000 i Paf-medel som upplåtits för projekteringen ska användas för studiebesök till andra biogasanläggningar. Där kan nämnas Stormossen i Vasa som startade sin biogasproduktion redan 1990 och idag redan hunnit utveckla verksamheten så pass långt att man också producerar lokalt och förnybart fordonsbränsle.
Käringmossen i Helsingfors byggde sin biogasanläggning 2015 och i Sverige ökade regeringen stödet till biogasproduktion med 270 miljoner kronor under 2018. Åland har alltså en hel del att ta igen på denna front om man ska leva upp till visionen om att vara en grön, hållbar ö.
Om den miljonen som diskuterats i stödpeng blir för lite eller inte återstår ännu att se, men en sak är klar. Kosta vad det kosta vill. Det är på tiden att Åland får en egen biogasanläggning. En cirkulär avfallsekonomi kan inte vänta längre.
