SÖK
MENY
År 2022 – en oskuldsfull tid?
Ett kommande rättsfall i USA:s Högsta domstol har potentialen att slutligen ramponera hela den amerikanska demokratin.
Hur faller imperier? Under lång tid, bit för bit? Eller genom en plötsligt kollaps?
Det är ingen nyhet att de demokratiska krafterna i USA försvagats under lång tid. Den allt djupare polariseringen mellan republikaner och demokrater, uppskruvandet av tonläget, demoniseringen av meningsmotståndare på sociala medier och tilltagande vanföreställningar i breda befolkningslager har sargat samhällsnätet i den kulturella och politiska hegemonen på andra sidan Atlanten.
Man kunde hävda att pendeln snart kommer att slå åt andra hållet igen, men själva liknelsen leder tankarna fel. Pendlar oscillerar mellan vänster och höger, inte mellan obildning och utbildning. Ett kollapsande förnuft tillfrisknar inte av sig självt, det gräver tvärtom med accelererande hastighet sin egen intellektuella grav. Titta bara på delstaten Wisconsin.
Wisconsin var under hela 1900-talet ett demokratiskt dygdemönster och ett laboratorium för liberala reformer. År 1919 blev man den första delstaten att ratificera det 19:e författningstillägget som gav amerikanska kvinnor rösträtt och under trettiotalets depression infördes den första nationella arbetslöshetsförsäkringen (mycket av Roosevelts New Deal-lagstiftning, inklusive Social Security, författades av politiker med rötter i delstaten). Även sjukförsäkringsprogrammet Medicare stammar från Wisconsin.
Reformarbetet var dessutom produkten av samarbete över partigränserna. När delstatens offentliganställda 1967 fick rätten till kollektivavtal – vilket fortfarande anses som politiskt vågat i USA – skedde det genom en republikansk guvernörs försorg.
Men utvecklingen bromsades upp under president Ronald Reagans svulstiga 1980-tal och den politiska polariseringen började bita allt djupare. År 2008, två år efter att USA för första gången valt en president som betraktades som svart (Barack Obama har en svart far och en vit mor) svepte Tea Party-rörelsen fram som en backlash-lie över Wisconsin och en ny sorts republikaner tog över delstatskongressen: tokhögern.
I Wisconsin har nu dårskapen svept över hela republikanska partiet. Alla tre kandidaterna till det stundande guvenörsvalet anser att Donald Trump bestals på valsegern 2020: 60 procent av delstatens registrerade republikaner tror sammaledes. Ett antal av de styrande i partiet försökte hösten 2020 ersätta delstatens officiella elektorer – de ”mänskliga mandat” som presidentvalet genererat – med sig själva. Hade den putschliknande kuppen lyckats hade Trump blivit president istället för Joe Biden.
Det som än så länge förhindrat delstaternas kongresser från att löpa amok på det sättet har varit de oberoende valkommissionerna. Dessa försöker nu dårfinkarna på högerkanten lägga ner med hjälp av den kontroversiella juridiska doktrinen ISL (Independent State Legislatures).
Denna säger förenklat att bara delstatskongressen – inte delstatsdomstolar eller underlydande myndigheter – äger makten att bestämma hur valdistrikten ska ritas upp och elektorer ska utses. Hade denna doktrin gällt för två år sedan hade putschen i Wisconsin kunnat bli en de facto statskupp och valresultatet i USA ett annat.
Spänn nu fast säkerhetsbältena: mycket snart kan ISL bli lag i Amerika.
I juni i år gav Högsta domstolen prövningstillstånd till rättsfallet Moore v. Harper, som propagerar just för att bara de ”folkvalda” politikerna – i allt fler republikanska delstater utsedda i hopplöst riggade valkretsar – ska ha rätten att avgöra hur delstatens valresultat ska tolkas. Fyra av domstolens ledamöter (Alito, Gorsuch, Thomas och Kavanaugh) har redan ställt sig positiva till doktrinen, som rimmar väl med den nya metod för uttolkning av konstitutionen som nyligen upphävde den federala aborträtten. En femte, chefsdomare Roberts, lutar möjligen åt samma håll.
Det verkar omöjligt. Men inom ett halvår kan det faktiskt vara slut med demokratin i USA. Sätter den republikanska supermajoriteten i HD tummen upp behövs det bara en enda vågmästarstat i valet 2024 där dårfinkarna är i kongressmajoritet. Sedan bestäms valresultatet utifrån politiska bevekelsegrunder, i stället för av verkligheten.
Och 2024 har vi antagligen dårfinkarnas dårfink Donald Trump tillbaka som republikansk kandidat …
Hur faller imperier? Under lång tid, bit för bit? Eller genom en plötsligt kollaps?
Kanske är det så här det sker, i ett förlopp som är både och. Meningslösa små komponenter försvinner, den ena efter den andra, som droppar från en till synes orubblig glaciär. Och sedan plötsligt – kollaps.
Tänk om vi om två ser tillbaka på 2022, med Ukrainakrig, torka och matkriser och tänker: vilken oskuldsfull tid.
