SÖK
MENY
Är det verkligen bögarnas fel?
Världen brinner – både bildligt och bokstavligt. Mänskligheten och planeten står inför en rad reella existentiella hot. Även inom den blåbruna populisthögern tycks man vara rädda. Men inte för invasionskrig, klimatkatastrofer, folkmord, fattigdom, världssvält och kärnvapenskrammel. I stället har man identifierat helt andra hot mot mänskligheten.
I fredags (20.9) kunde MTV Uutiset kabla ut nyheten att Finland drar sig ur Alliance for Gender-Responsive and Inclusive Recovery in Ukraine, en internationell sammanslutning initierad av FN:s jämställdhetsorganisation UN Women som ska verka för jämställdhet och inklusivitet i återuppbyggandet av Ukraina. Alliansen grundades i juni under återuppbyggnadskonferens i Berlin, och bland medlemmarna märks länder som Sverige, Danmark, Norge, Estland, Lettland, Frankrike, Storbritannien, Japan, USA, Kanada, Belgien, Tyskland, organisationer och unioner som Rädda Barnen, Unicef, Världsbanken och EU. Flera källor berättar för MTV att också Finlands utrikesministerium under våren förberedde sig på att gå med i alliansen. Att medverka sågs som en självklarhet, eftersom alliansen framför allt ska arbeta för jämställdhet och för kvinnors rättigheter och det ligger helt i linje med Finlands utrikespolitiska mål att förbättra flickors och kvinnors ställning i världen. Den skrivelsen finns med i regeringsprogrammet, där man också förbundit sig att stötta återuppbyggnaden av Ukraina (Svenska Yle 20.9).
Att utrikeshandels- och utvecklingsminister Ville Tavio (Sannf) i juni fattade beslutet att stanna utanför alliansen kom enligt MTV därför som en chock för många tjänstemän inom utrikesministeriet. Vad var då anledningen till detta överraskande beslut? Jo, Tavio och hans stab ska ha reagerat på ordet ”inclusivity” (inklusivitet), samt att sexuella- och könsminoriteter nämns i alliansens stadgar (Svenska Yle, 20.9). I en intervju med MTV förnekar Tavio inte att så är fallet.
Beslutet ter sig både absurt och oroväckande på många plan, inte minst då Putin som ett av skälen till invasionen av Ukraina i februari 2022 angav ”försvarandet av traditionella värderingar” mot västvärldens liberala idéer och accepterande av hbtqia-personers rättigheter (Time Magazine 21.4.2023). På det sättet får Tavios beslut nu Finland att framstå som Putins nyttiga idioter. Statsminister Petteri Orpos (Saml) uttalande i frågan stärker också uppfattningen om att han inte har någon kontroll över sin regering, utan att alla kan göra lite som de vill, oberoende av den överenskomna regeringslinjen: ”Jag tycker det skulle vara i enlighet med regeringens linje att Finland deltar, men ministern har fattat sitt beslut.” (Svenska Yle 20.9)
Samtidigt kommer Tavios manöver inte som en total överraskning. Redan tidigare har det framkommit att Tavio förbjudit sina medarbetare att använda begrepp som ”sexuella minoriteter” och ”könsminoriteter”, när de skriver hans tal (Hufvudstadsbladet 28.8). Tavios och andra sannfinländares beröringsskräck med allt vad sexuella minoriteter heter tycks alltså så djupt rotad att man inte ens vågar ta orden i sin mun, för att inte tala om att medverka i internationella samarbetsinitiativ som syftar till att säkerställa kvinnors och minoriteters mänskliga rättigheter vid uppbyggandet av Ukraina. I en intervju i anslutning till att beslutet blev känt, gick Tavio hårt åt Priderörelsen: ”Priderörelsen är en grönvänsterrörelse som inte vill ha människor med ett mer nationalistiskt tankesätt bland sig. De har blivit en rörelse för opinionspoliser. De försöker stigmatisera dem som inte håller med.” (Svenska Yle 20.9) Inte håller med om vad, kunde man fråga sig. Om alla människors lika rättigheter, oavsett sexuell tillhörighet, måhända?
Också i högerpopulistled här på Åland tycks rädslan för Priderörelsens kamp för sexuella minoriteters rättigheter vara utbredd. I anslutning till Åland Pride för drygt en månad sedan ondgjorde sig exempelvis Obunden Samlings lagtingsgrupp i ett debattinlägg i lokaltidningarna (22.8) över flaggandet under evenemanget, och menade att man borde byta ut Priderörelsens flaggor, som symboliserar olika sexuella minoriteter, mot den åländska flaggan. Samtidigt passade man på att i grovt raljerande och förminskande ordalag påstå att Priderörelsen bland annat handlar om lobbande för ”män utklädda till vulgärt sexualiserade nidbilder av kvinnor som läser för barn”.
Vad är ni så rädda för? Hur kan det komma sig ni tycks se en fredlig rörelse som handlar om rättigheten att älska den man vill som ett så stort hot mot mänskligheten att ni måste ta varje chans att motarbeta den? Detta medan världen brinner, både bokstavligt och bildligt, till de alltmer högljudda tonerna av kärnvapenskrammel.
Aldrig har väl Henrik Dorsins och humorgruppen Grotescos fantastiska satirhit ”Det är bögarnas fel” från 2012 känts mer sorgligt aktuell.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
