SÖK
MENY
Är kapitalismen snart död?
Världens 26 rikaste personer äger lika mycket som den fattigaste halvan av världens befolkning.
Kapitalismen må ha haft sin guldålder. Nu höjs rösterna för ett nytt ekonomiskt system.
2 200 miljardärer såg sin rikedom växa förra året med 12 procent. Den fattigaste världshalvan, 3,8 miljoner, såg däremot sin samlade peng falla med 11 procent. Sedan den finansiella kraschen för 10 år sedan har antalet miljardärer nästan fördubblats. Samtidigt som drygt hälften av mänskligheten lever på under 5,50 dollar om dagen.
Detta reflekterar vad nationalekonomin Thomas Piketty 2013 konstaterade i sin tegelsten till bok ”Kapitalet”. De rikare blir allt rikare och ojämlikheten ökar. I sin nyaste bok Kapitalism och ideologi konstaterar han att ”kapitalismens tid är förbi”. Och han är inte ensam om att kräva ett nytt ekonomiskt system.
Att kapitalism är förödande för planetens resurser och hälsa är ett etablerat faktum. The Guardian kolumnisten George Monbiot pekar på två grundläggande premisser inom kapitalismen som gör att den faller på sin egen fysiska och moraliska inkonsekvens.
Det första är evig tillväxt, något som är omöjligt i en begränsad värld.
Det andra är ”det bisarra antagandet att en person är berättigad till en så stor del av världens naturliga rikedom som deras pengar kan köpa”.
Det finns de som argumenterar för en grön tillväxt, där materialutnyttjande har blivit åtskiljt från ekonomisk tillväxt. Men det påståendet punkterar professor Vaclav Smil som nyligen skrivit ett mastodontverk om just tillväxt i alla dess former på denna planet. Hans statistiska förmåga att visa upp en spegel av världen har berömts av datagurun Hans Rosling och i en intervju med The Guardian säger Smil frankt: ”tillväxt måste ta slut (…) våra ekonomvänner verkar inte inse det”.
Men den nuvarande ekonomin är inte bara ohållbar ur ett rent resursmässigt perspektiv. För att de rika ska hållas rika krävs att priser pressas någonstans i kedjan och det har också en fruktansvärd mänsklig kostnad.
Det betyder att en tebladsplockare i Indien och en kakao-odlare på Elfensbenskusten ska hanka sig fram på två euro om dagen. Det betyder att klädsömmerskor i Bangladesh arbetar under orimliga förhållanden. Det är inte etiskt eller mänskligt försvarbart.
Men det finns förstås de som hävdar att kapitalismen varit, och fortfarande är, utvecklingsmässigt sett ofrånkomlig.
”Kapitalismen är inte evig. Kapitalismen är intrinsiskt imperfekt, och ibland ondskefull. Men vid detta skede av den mänskliga utvecklingen så är det det bästa vi har.”
Det skriver Goh Hup Jin, som tillhör en av Singapores rikaste familjer, i en krönika i Financial times. Han hänvisar till att kapitalismen tjänar ett syfte i mänsklighetens utveckling, där detta sätt att distribuera resurser, i brist på bättre alternativ, gjort gott. Men han inflikar också att ”den är slösaktig och (…) ond/omoralisk, precis som många slösaktiga och onda Darwinska processer i den biologiska världen.”
Det finns också de som särskiljer på olika typer av kapitalism, där en är att föredra framför en annan. Historikern och beroendeexperten David T. Courtwright talar om två sorters kapitalism – ”limbisk” (skapande av dopamin-höjande produkter) och ”produktiv” (skapande av vardagliga varor). Han kallar sig inte anti-kapitalist, men motsätter sig den typ av vinstdrivande verksamhet som leder till beroendeframkallande beteende.
”Jag ser limbisk kapitalism (…) som en riktig cancerogen utväxt av produktiv kapitalism”, säger han.
Oavsett hur man definierar det ekonomiska systemets betydelse eller dess olika kategorier, så finns ändå kritiken där. Och den växer.
The Economists framsida pryddes i veckan av rubriken ”Elizabeth Warrens plan att göra om Amerikansk kapitalism”.
En annan tongivande ekonomitidskrift, Financial Times, publicerade i september en rad artiklar där de granskade kapitalismen och konstaterade att den behöver ”startas om”, bli mer inklusiv och skapa vinst med mening.
Men det handlar inte bara om att ändra ett system. Det handlar om att ändra ett tänkesätt. Och då måste man titta på vad kapitalism, och i förlängningen, konsumtion verkligen handlar om.
Materiell rikedom ses ofta som synonymt med framgång och tillväxt med utveckling. Det här här vi behöver börja. Med att omdefiniera vad som är ett gott liv. Där alla människor, både teplockare och vd:ar, kan frodas.
Piketty har högst troligen rätt. Kapitalismen är döende. Det är dags för något nytt.
