SÖK
MENY
Är Natomedlemskap rätt val för Sverige?
Efter att Sveriges Natoansökan länge har uppehållits verkar det nu som att landets väg till Nato är någorlunda öppen. Men är det verkligen rätt beslut att gå med i alliansen, eller är det en påskyndad reaktion till invasionen av Ukraina?
Efter att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan dagen före toppmötet för två veckor sedan i Litauen gav klartecken att Sveriges Natoansökan ska skickas till parlamentet, är banan någorlunda öppen för Sverige att gå med i den politiska militäralliansen, om Turkiets och Ungerns parlament väl röstar ja.
Finland, vars Natomedlemskap ratificerades den 4 april, mötte inga hinder från Turkiets håll. Parlamentet röstade enhälligt för att godkänna ansökan. Samtidigt har Turkiets president lagt krav efter krav på Sverige för att landet ska få gå med.
Anledningen till att Turkiets president till slut gick med på att låta parlamentet rösta om Sveriges Natomedlemskap var till stor del garantin att Sverige skulle stöda Turkiets medlemskap i EU, samt några riviga krigsflygplan från USA. Detta kom som en förvåning för många, då Erdoğan tidigare hade uttryckt missnöje med de ändringar som Sverige har och inte har genomfört för att tillgodose ett flertal krav.
Finland och Sverige har historiskt sett avstått från att gå med i Nato delvis för att bibehålla en icke-aggressiv relation med Sovjetunionen under kalla kriget. Finlands drygt 1300 kilometer långa gräns mot Ryssland har länge varit ett säkerhetsproblem för nationen vars geografiska position är strategisk både mot Ryssland och Nato. Rysslands president Vladimir Putin har länge uttryckt sin önskan att utvidga det ryska moderlandet och återställa det till sin ”forna prakt”. Begäret blev ett aktuellt problem i Europa då beväpnade ”små gröna män” utan insignier ockuperade den strategiskt viktiga Krimhalvön i Ukraina år 2014.
Putin har också på andra sätt försökt lägga anspråk på områden i den ryska intressesfären. Det var inte med godhjärtade avsikter som Ryssland skänkte en staty föreställande Ålands före detta ryska kejsarinna i samband med Mariehamns 150-årsjubileum. En annan rysk staty stående i Åbo skildrar det möte då Sveriges kronprins Carl Johan Bernadotte år 1812 försäkrade Rysslands tsar Alexander I att han inte skulle försöka få tillbaka Finland av Ryssland.
Finlands och Sveriges beslut att ansöka om Natomedlemskap var en direkt reaktion till Rysslands invasion av Ukraina förra året. Men Sveriges läge är inte lika kritiskt som Finlands läge var för att gå med i Nato. Alla Sveriges grannländer är nu Natomedlemmar, vilket försvårar en möjlig rysk invasion drastiskt.
Sverige har sedan mitten på 1990-talet haft ett samarbete med Nato med delning av information och gemensamma militära övningar. Den relationen gör det ännu mer riskabelt för Ryssland att anfalla Sverige. Enligt Sveriges försvarsmakt är risken för ett väpnat angrepp mot landet låg.
En risk som däremot kvarstår är en rysk attack mot Gotland. Ön är strategiskt belägen i mitten av Östersjön, vilket länge har begränsat Rysslands militära inflytande i området. Om Ryssland tar kontroll över Gotland ökar landets hot mot länderna runt Östersjön och kapaciteten att försvara sig mot möjliga motanfall.
Den huvudsakliga anledningen till Sveriges Natoansökan är att förstärka möjligheten att försvara sig mot en rysk invasion. Ett sådant scenario vore ändå, av mycket att döma, osannolikt. Svårigheten för ryska styrkor att korsa den svenska landsgränsen, och Sveriges långvariga militära samarbete med Nato är bidragande faktorer till försvarsmaktens lägre riskuppfattning för en rysk invasion. Dessa faktorer minskar anledningarna till att gå med i kärnvapenalliansen.
Frågan är till vilken grad Sverige och Finland ska gå hand i hand gällande sådana beslut. Ländernas situationer gentemot Ryssland är nu väldigt olika. Sverige är redan i en mycket förmånlig position gentemot Nato. Det militära samarbetet med alliansen minskar redan risken för en attack mot Sverige. Gotlands strategiska läge gör det även mer troligt att andra länder i området skulle förhindra ett ryskt övertag av ön.
En naturlig fråga är varför Sverige inte ska gå med i Nato när landet ändå har samarbetat med alliansen sedan 90-talet. Ett svenskt Natomedlemskap skulle innebära att landet bland annat binder sig till ett kollektivt försvar i enlighet med Artikel 5, en hörnsten i Natoalliansen. Det innebär inte bara att en attack mot Sverige ses som en attack mot samtliga Natoländer, utan också att Sverige har ett ansvar att agera om vilket som helst av de 31 Natoländerna vid ett anfall åberopar Artikel 5.
Finlands geografiska läge var en mycket god anledning att gå med i militäralliansen under hotet av rysk aggression. Sveriges situation är dock annorlunda, dels geografiskt men också politiskt. Är det värt att gå med i kärnvapenalliansen till följd av invasionen av Ukraina, och tillåta beslut gällande Sveriges ansvar i Nato att dikteras av särskilda auktoritära regimer med vetorätt?
En mer gynnsam position för Sverige vore förmodligen en utanför Nato som tillåter landet att fortsätta samarbeta med alliansen till viss grad samtidigt som Sverige inte är bundet till ett kollektivt försvarsavtal.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
