SÖK
MENY
Ärlighet varar längst
SFP och Mats Löfström har gjort analysen att ett indirekt stöd av Sannfinländarnas politik är ett pris värt att betala för att Svenska folkpartiet och Ålands riksdagsledamot ska få fördelarna av regeringssamarbetet, trots att man inte tycker om den sannfinländska politiken. Så varför inte vara ärlig med det?
Statsminister Petteri Orpo (Saml) har nu lanserat den påkostade antirasismkampanjen som förra hösten räddade regeringssamarbetet. Många har redan ifrågasatt kampanjens effekter, och regeringssamarbetet har präglats av utspel. Sannfinländarna menar att kampanjen är onödig. Svenska folkpartiet kontrar med att Finland behöver 40 000 nya invandrare per år och Sannfinländarna returnerar passningen med att något sådant inte står i regeringsprogrammet.
Medan skuggboxningen pågår växer kritiken mot SFP:s regeringsmedverkan.
Ålands riksdagsledamot Mats Löfström svarade förra veckan på frågor om regeringens kampanj mot rasism i Nyan. Han menar att det alltid går att hitta kritiska röster oavsett om det handlar om demilitariseringen, rasismkampanjer eller Finlands uteblivna OS-framgångar. Han menar också att man måste ge alla en chans. Men vissa, som redan har bestämt sig för att inte acceptera en regering med Sannfinländarna, går inte att övertyga. Det handlar, enligt Mats Löfström, om ”fel släkt”.
Man behöver i ärlighetens namn inte leta särskilt länge för att hitta kritiker mot kampanjen.
Facket JHL (Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena) menar att kampanjen mot rasism är ett ”skamlöst försök att överskyla en regeringspolitik som ökar ojämlikheten”, och har meddelat att det inte deltar.
Emmanuel Acquah, biträdande professor inom minoritetsstudier vid Åbo Akademi, kallar i Vasabladet kampanjen mot rasism för ett löjligt hafsverk och menar att den är ett slags skydd för majoritetsbefolkningen att kunna köra på och ändå hävda att ”man jobbar med frågan”. Acquah beskriver också sin egen tillvaro i Vasa. Han berättar om glåpord som skriks efter honom på gatan, och att hans barn behandlas annorlunda på grund av sin hudfärg.
Men det är också nödvändigt att bredda bilden. För även om man kan tycka att en kampanj mot rasism är bra, räcker det för att väga upp för den politik som regeringen bedriver i övrigt?
Diskrimineringsombudsmannen har konstaterat att Finland under nuvarande regering är ett mindre välkomnande land, en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd (THL) visade att 42 procent av de som invandrat från Afrika upplever diskriminering i Finland och Amnesty uppmärksammade officiellt i år (för första gången) FN-dagen för avskaffande av rasdiskriminering.
”Dagen har inte firats tidigare i Finland, men nu beslöt vi att det är dags”, sade Elina Sagne-Ollikainen, som är doktorand i folkrätt vid Åbo Akademi, till Svenska Yle i våras.
Visst, en enskild riksdagsledamot kan och ska inte styra över de övriga 199. Och Ålands riksdagsledamots främsta uppgift är att försvara åländska intressen. Men det är inte rättvist reducera kritikerna till en gnällig klick. Den större frågan handlar om Finlands roll i omvärlden. Om Mats Löfström och SFP ska nå sina mål med 40 000 arbetskraftsinvandrare är det inte oviktigt hur vi uppfattas i omvärlden. Ännu viktigare: det spelar roll om Finland ska vara ett land som värnar om människorättsfrågor.
Kritiken handlar inte om ”fel släkt”. Det handlar om sakpolitik som bedrivs av Sannfinländarnas ordförande och tillika finansminister Riikka Purra med Petteri Orpos och den svenska riksdagsgruppens godkännande. Och det måste gå att säga i offentligheten utan att riskera hela regeringsbygget. Eller som Torbjörn Kevin uttryckte sig i Hufvudstadsbladet:
”Språket är de politiska beslutens startbana. Ju mer Samlingspartiet lägger sig platt inför sannfinländsk retorik, desto mer defensiv ter sig framtiden”.
Det går att fylla på i resonemanget: Ju fler anständiga politiker som inte aktivt tar avstånd från den sannfinländska synen på utlänningar, desto mörkare blir framtidsutsikterna för Finland.
En uppriktig analys hade varit välkommen. Som den här: att legitimera den sannfinländska människosynen är ett nödvändigt ont om SFP och Ålands riksdagsledamot ska få sitta i regeringen. Och det priset är man beredd att betala för att få fördelarna av att ingå i regeringen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
