SÖK
MENY
Att fira en högtid
Gustav Svensson i ”Svensson, Svensson” är en legend i svensk tv-historia. Han är också en figur som gillar traditioner, tänk avsnittet som sänds i svensk tv varje jul, där familjen Svensson firar jul enligt konstens alla regler. Det viktiga, enligt Gustav, är att göra allt på exakt samma sätt som tidigare år – för annars blir det ingen riktig jul, resonerar han.
Nu står vi inför midsommar, som efter julen är en av de mest traditionsstyrda högtiderna.
Det ska vara midsommarstång, ljusa finkläder, nypotatis med dill, dans och glada miner. Stången reses tillsammans ute i byarna, under ledning av en stångkapten. Spelmanslaget i folkdräkt står för musiken så att dansglada kan hoppa som grodor, samtidigt som andra tar för sig av kaffet och kakan.
Traditionerna binder samman byn, grannskapet och skapar det kitt som samhället behöver för att fungera. Det är värt att vårda ömt.
Samtidigt, bakom varje traditionsbundet firande står en eller flera eldsjälar. Någon har knåpat med midsommarkronorna. Någon har bakat. Någon har säkerställt att repen till midsommarstången inte har murknat. Någon har vidtalat spelmännen. På samma vis som det för de mer familjära sammankomsterna är någon som har handlat maten, någon som koordinerat efterätt, förrätt och hämtning av fisken. Någon plockar ihop extra strumpor och jacka att dra på barnen när det blir kallt, någon plockar ihop disken. Någon får allt att funka.
I dag pratar vi ofta om hållbarhet. Det är viktigt, men ett hållbart firande handlar inte bara om att byta engångsbesticken i plast mot dito i ett hållbart material (även om det också har betydelse), utan också om att se denna någon som ordnar, fixar och koordinerar. Räcker händerna till? Vill händerna verkligen ta på sig uppdraget att ordna, fixa och koordinera år ut och år in? Vad händer om ingen binder midsommarkronorna? Vad händer om ingen dyker upp när stången ska lövas?
Traditioner binder ihop oss, ger oss ett sammanhang och berättar något om vem vi är. Samtidigt ska vi inte göra oss till slav under riterna. Om traditionerna blir för tunga, arbetsfördelningen inte fungerar, om någon inte orkar får vi inte vara rädda för att låta det vara ogjort. En tradition kan ta en paus, förändras eller upphöra. Det kan göra Gustav Svensson tillfälligt upprörd och besviken, men ett tomrum kan ge plats för nya traditioner och locka fram nya villiga händer. Glad midsommar!
