SÖK
MENY
Att sova med trollen
Det står allt klarare att Sannfinländarna representerar något direkt vedervärdigt, som ingen seriös politiker vill samarbeta med. En för Finland oprövad modell kunde utgöra en väg ur låsningarna: minoritetsregeringen.
Det är ett kuriöst politiskt spektakel som pågår på ömse sidor om Åland, när människor och troll försöker samexistera. I Finland drar det ihop sig till en kraftmätning när SFP till sist måste ena sig om regeringssamarbetet med Sannfinländarna – eller ta konsekvenserna av dess omöjlighet. I Sverige väntar snart en symbolisk omröstning om den sverigedemokratiske ordföranden i Justitieutskottet, Richard Jomshof, som i slutändan kan få svåra följder för den sittande regeringen.
I bägge fallen handlar det ytterst om att de styrande till sist måste förstå vad det är för krafter de tagit med sig i båten. Åtskilliga finländare och svenskar suckar tungt över att det skulle ta sådan tid för de bägge ländernas högerpolitiker att inse att det går en ideologisk skiljelinje mellan anständighet och oanständighet som är betydligt skarpare än mellan det allt mer diffusa begreppsparet höger-vänster.
För det var ju inte så att vi inte visste vad de var för ena, Sannfinländarna och Sverigedemokraterna. På den svenska sidan förblir det ett obestridligt faktum att SD:s ideologiska dna är nynazismen; vi som växte upp med skolkamrater engagerade i partiets moderskepp Bevara Sverige Svenskt kommer alltid att känna igen deras hårda, hånfulla ögon i tv, hur vattenkammade de än har blivit i riksdagen. Sverigedemokraternas ledning är och förblir förklädda skinnhuvuden.
Lika illa, om inte värre, är det med Sannfinländarna. I sin nya skepnad, efter splittringen med Soini-falangen, förefaller deras representanter vara flagrant rasistiskt anstuckna och Finland är för närvarande unikt i västvärlden med en talman som är dömd för hets mot folkgrupp, en näringsminister som privat kallar sig nazist och en finansminister som vid 31 års ålder offentligt fantiserat om massmord på invandrare.
Det är otillständigt att SFP gett sig i lag med dylika och partiet blöder just nu ur öppna sår därav. Man skyller på det parlamentariska läget, men ett nyval är faktiskt inte det enda alternativet.
Man kunde pröva en minoritetsregering.
Jo, tanken är onekligen främmande för det finländska kynnet. Det finns en lång, obruten tradition av starka, breda regeringar i Finland och modellen har aldrig förut prövats i vårt land. Det betyder dock inte att den inte kunde testas nu – som bekant har många heliga kor slaktats på sistone (se vidare under ”Nato” i uppslagsverket).
För det är, skrämmande nog, långt ifrån säkert att ett nyval skulle förbättra det nuvarande läget. Sannfinländarnas väljare har nog vetat vad deras parti representerat hela tiden – vilket skulle kunna bli föremål för en separat, nattsvart, betraktelse – och det politiska landskapet kunde lätt se likadant ut efter ett nyval, eller kanske te sig än värre.
Men sedan finns det då den andra vägen. Samlingspartiets Petteri Orpo kunde bilda en minoritetsregering, antingen på egen hand eller med KD och SFP, och sedan styra med hjälp av hoppande majoriteter (konstruktionen skulle aktivt behöva godkännas av en majoritet av de röstande – ingen omöjlighet). Centerpartiet skulle säkert hjälpa till med en del av besparingsreformerna, på andra områden finns Socialdemokraterna att tillgå. Modellen har prövats och fungerat förut i Norden.
Alternativet för finländsk del riskerar annars att bli en orgie i politisk oanständighet och ett SFP i fritt fall. Man sover med trollen på egen risk.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
