SÖK
MENY
Avskaffa bokmomsen i stället för att höja den
Bokbranschen krisar och läskunnigheten hos unga har sjunkit till alarmerande nivåer. Då vill riksregeringen ytterligare höja den redan höga bokmomsen i Finland. Det går stick i stäv med den nationella lässtrategin och visionen om Finland som världens mest läskunniga land 2030, och riskerar att bli en dyrköpt historia i längden.
Den officiella bokförsäljningsstatistiken, som tillhandahålls av Finlands förlagsförening, visar det tydligt: försäljningen av tryckta böcker sjunker stadigt. De senaste fyra åren, från 2019 till 2023, har försäljningsvärdet sjunkit med över 20 miljoner euro, eller över tio procent. De stora abonnemangsbaserade strömningstjänsterna för ljudböcker tar allt större marknadsandelar från den fysiska boken.
Samtidigt visar Pisa-undersökningar och andra studier att särskilt unga finländares läskunnighet försämrats drastiskt under 2000-talet. På initiativ av riksdagens kulturutskott inleddes hösten 2020 därför beredningen av Nationella läskunnighetsstrategin 2030, en samling riktlinjer för det läsfrämjande arbetet i riket med visionen att Finland ska vara världens mest läskunniga land år 2030. I strategin framkommer bland annat att ”antalet svaga läsare ökar både bland unga och vuxna”, och att det därför behövs ”konkreta metoder för att vända riktningen nationellt, regionalt och lokalt”. För att lyckas vända den negativa trenden ”måste alla aktörer och hela samhället uppmuntras till att delta i läskunnighetsarbetet”, slår man vidare fast.
Sett mot denna bakgrund ter sig regeringen Orpos beslut om att från årsskiftet höja momsen på böcker från 10 till 14 procent som ett dåligt skämt. Det är det tyvärr inte, utan snarare ytterligare ett hårt kulturfientligt slag mot en redan tufft åtgången bransch – momshöjningen inbegriper också exempelvis biljetter till teater, bio och andra kultur- och idrottsevenemang. Till saken hör att Finland redan innan höjningen har tredje högst bokmoms i Europa, efter Danmark (25 procent) och Lettland (12 procent). Efter årsskiftet kliver Finland alltså upp på den föga smickrande andraplatsen, med en momsnivå som är dubbelt så hög som EU:s genomsnitt. Som en jämförelse har Storbritannien, Irland och Norge helt avskaffat momsen på tryckta böcker, medan bokmomsen i Sverige ligger på 6 procent.
Hur väl rimmar detta med det läsfrämjande arbetet, kan man undra? Inte alls, menar exempelvis Finlands svenska författareförening (FSF), som inför Helsingfors bokmässa det gångna veckoslutet slog larm och lyfte frågan på dagordningen: ”Den här regeringen pratar om hur viktigt det är med konst och litteratur, samtidigt som de sätter in en massa åtgärder som direkt skadar alla former av konst och litteratur”, sa åländska författaren Carina Karlsson, vice ordförande i FSF, i en intervju i torsdagens Nya Åland (24.10).
Regeringen räknar med att höjningen av bokmomsen ska inbringa 18 miljoner extra till statskassan, men som FSF:s ordförande Hannele Mikaela Taivassalo framhåller är det högst tveksamt om beräkningen håller streck: ”Summan arton miljoner bygger på tidigare års bokförsäljning, men man har inte räknat med att höjda priser också betyder minskad försäljning och mindre inkomster. Men det stora problemet är inte summan, utan de kultur- och bildningsfientliga signaler som regeringen ger, och de reella följder för både läsare och författare som vi vet att dyrare böcker alltid innebär”, säger Taivassalo i ett upprop.
I en intervju med Hufvudstadsbladet (24.10) medger undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) att momshöjningen visserligen inte klingar väl med läskunnighetsstrategin: ”Det hjälper förstås inte att nå målet.” Men, fortsätter Adlercreutz, ”om en bok kostar 26 euro i stället för 25 är jag inte säker på att det minskar på hur mycket folk läser”. Uttalandet har en lätt prägel av von oben-attityd – kanske inte direkt i nivå med klassikern då Olof Palme visade sig vara helt obevandrad i mjölkpriserna på 1970-talet, men ändå: en normalprissatt nyutkommen roman kostar i dag snarare 33–34 euro i den fysiska bokhandeln än 25. Visst, någon euro hit eller dit spelar nog ingen större roll för höginkomsttagarna, men de besuttna är inte heller i övrigt de som far illa av regeringen Orpos sparbetingelser. Nej, nedmonteringen av skyddsnäten och välfärden slår hårdast mot samhällets redan mest utsatta, de fattiga och svaga. En euro hit eller dit spelar rimligtvis stor roll för de som redan lever på marginalen, eller under den, och de blir allt fler – exempelvis vittnas det om att brödköerna i Helsingfors växer snabbt till följd av regeringens nedskärningar (Hufvudstadsbladet 21.10).
De allmänna biblioteken spelar naturligtvis en omistlig roll i sammanhanget; har man inte råd att köpa böcker kan man låna på bibliotek. Utlåningsstatistiken visar glädjande nog att antal bibliotekslån av böcker har ökat de allra senaste åren i Finland. Men förlag och författare kan inte leva på de små ersättningarna som bibliotekslånen inbringar, i dag cirka 30 cent per lån. Den finländska litteraturens livskraft är beroende av att folk har råd att köpa böcker. Och mindre utbud ger sämre läskunnighet.
Det här gäller inte minst den finlandssvenska – inklusive den åländska – litteraturen, som på grund av sin litenhet är extra utsatt. Regeringen Orpos kulturfientliga politik inbegriper också indragna biblioteksstöd, vilket missgynnar särskilt småskalig minoritetslitteratur: ”Det svider extra att SFP gick med på att dra in biblioteksstödet till böcker som trycks i små upplagor, som till exempel åländska böcker som ges ut av finlandssvenska förlag. Det är lika med att acceptera att det inte längre ska ges ut böcker på svenska i Finland. Vad ska man tro om ett parti som säger sig värna om det svenska språket men som inte värnar om den svenska litteraturen?” frågade sig Carina Karlsson i intervjun i torsdagens Nyan.
För tillfället är höjningen av bokmomsen på remissrunda i riksdagens finansutskott och ska inom de närmaste veckorna behandlas i plenum. Det går med andra ord fortfarande att dra tillbaka det. En mycket bättre idé – och faktiskt mer i samklang med allmän högerpolitisk ideologi – vore att tvärtom helt slopa bokmomsen, för att stimulera bokmarknaden och öka försäljningen. Det skulle vara en läsfrämjande åtgärd, som också skulle ge en mycket bättre samhällsekonomisk avkastning i längden. Att förvandla böcker till en lyxvara få har råd med – à la finansminister Riikka Purras kultursyn – vore däremot direkt förödande.
