SÖK
MENY
Avvisningslagen ett haveri för Finland som rättsstat
Avvisningslagen vann sin kvalificerade majoritet i riksdagen i fredags: 167 för, 31 emot. Det är ännu ett avtrubbande exempel på hur mittenpolitiker anammar främlingsfientliga idéer i hopp om, ja vad? Att de främlingsfientliga själva ska säga att ”tack, nu är vi nöjda, nu är det er tur att säga vad ni vill ha så lovar vi att stöda er”. Men när i historien har det hänt?
En av fyra flyktingar har någon slags erfarenhet av tortyr, enligt Institutet för hälsa och välfärd. Det stod att läsa i Hufvudstadsbladet den 26 juni, i en intervju med Lotta Carlsson, fysioterapeut från Esbo, som arbetar med tortyroffer.
”Att slå sönder fotbottnarna på folk är jättevanligt. Det betyder i princip att människan därefter går på fotens ben och det är fruktansvärt smärtsamt, med värk som strålar upp i ryggen”, säger hon, bland annat.
Lotta Carlsson har i tjugo år arbetat med att rehabilitera tortyroffer som kommit till Finland. Hon säger i intervjun att det är viktigt både att lyssna och att berätta:
”Dels har de här personerna inte alltid sådana ord som vårt rättsväsen förstår, dels förstår de inte alltid ens att deras mänskliga rättigheter har kränkts. Det kan hända att alla i fängelset hade en påse över huvudet. Alla blev slagna. Att en tand flög ut märkte man kanske inte ens.”
Se detta i ljuset av att riksdagen i fredags röstade igenom den så kallade avvisningslagen, som gör det möjligt för gränsbevakare att mota asylsökande vid ryska gränsen utan att utreda deras eventuella asylskäl.
Nya Åland skrev om den kraftiga kritiken från experthåll mot förslaget, en kritik som fortsatte att komma ända fram till omröstningsdagen.
”Riksdagen står i färd med att stifta en lag som i stort sett enhälliga grundlagsexperter menar är mot både vår grundlag och flera internationella avtal som binder oss. Så vitt jag vet är det helt oerhört att man går till väga på det här sättet”, sa nationalekonomen och professorn Markus Jäntti till Svenska Yle den 1 juli, och pekade på hur Finland lyckades hantera mer än 30 000 asylsökande år 2015, och även de tiotusentals ukrainare som flytt hit sedan kriget bröt ut.
Filosofiprofessorn Thomas Wallgren var inne på samma linje i tidningen Åland den 9 juli.
”Det är en stor osanning att dessa människor faktiskt hotar landets säkerhet”, sa han till TÅ, och fortsatte:
”Finland har tidigare kunnat ta in flyktingar i landet, föra dem till flyktingförläggningar eller liknande och där ta ställning till huruvida de kan beviljas asyl eller inte. Varför man inte kan göra på samma sätt nu är för mig helt oförståeligt.”
Ändå lyckades lagens förespråkare få gehör för idén att avvisningslagen var nödvändig för landets säkerhet. Ylva Perera skrev i en krönika i Hbl om ”securitization”, där man använder landets säkerhet som en påk att slå meningsmotståndare i huvudet med. Som om de som argumenterar för att Finland respekterar sin egen grundlag och EU-rätten tar lätt på terrorhot och risk för hybridkrig. Det är nonsens, förstås, men effektivt. Bevisligen, för nu är avvisningslagen i hamn.
De sista att vika ner sig var svenska riksdagsgruppen, med Eva Biaudet som ett lysande undantag.
”Jag hoppas lagen vi har på bordet aldrig behöver tas i bruk”, sa Anna-Maja Henriksson, före detta justitieminister, före detta SFP-ordförande och ja-röstare.
Men oavsett Anna-Maja Henrikssons förhoppningar står det här klart: grundlagsutskottet förvandlade sig självt till ett rundningsmärke, regeringens hjälpreda i att kringgå lagen i stället för att slå vakt om den. Finlands grundlag och EU-rätten visade sig väga för lätt mot Orpo-regeringens iver att gå Sannfinländarna och deras väljare till mötes. Grundlagsutskottet har slagit in på samma väg som Högsta domstolen i USA och låtit dagspolitiska hänsyn övertrumfa lagen, den lag som de – jag tjatar på här – har till uppdrag att bevaka.
Mats Löfström valdes till Ålands riksdagsledamot med över 10 000 röster. Hittills har han inte använt sitt mandat en enda gång till att markera mot Sannfinländarna (att bara våndas för att sedan lägga sig platt räknas inte).
Nu har Finland fått vad Mats Löfström i Ålands radio kallade för ”ett verktyg för att stå emot ryska hybridhot”. Men om THL:s siffror stämmer kan ett av fyra av de ”ryska hybridhoten” vara ett tortyroffer.
