DELA
Foto: @RVLkuvaajat

Avvisningslagen: var går Finlands moraliska gräns?

Asylsökande till Finland ska kunna avvisas vid gränsen utan att få sina ärenden prövade, också om de riskerar tortyr eller dödsstraff. Det är vad Petteri Orpos regering vill uppnå med den föreslagna avvisningslagen. Det är oförsvarligt av en rättsstat att ens överväga en lag som kan leda till att asylsökandes liv läggs i enskilda gränsbevakares händer.

Finlands grundlag förbjuder specifikt utvisning av utlänningar som hotas av dödsstraff eller tortyr. Därför har regeringen utformat förslaget som en undantagslag, med tids-, innehålls- och områdesmässiga avgränsningar. Ändå underkänns det av rättsliga experter.

”Förslaget håller inte ens som undantag”, skriver Martin Scheinin, professor i folkrätt och mänskliga rättigheter, i sitt remissutlåtande.

”Klubbas lagen igenom bryter Finland mot folkrättsliga avtal”, säger Markku Suksi, professor i offentlig rätt, till Yle.

”När jag talar med kolleger inom författningsrätten så kippar de efter andan”, säger emeritusprofessor Martti Koskenniemi till Yle.

Ändå var det bara två ledamöter av riksdagens grundlagsutskott som sa blankt nej när förslaget behandlades förra veckan. Ålands riksdagsledamot Mats Löfström var en av de 15 som gav förslaget ”gult ljus”, som han själv uttrycker det.

”Min bedömning bygger på vad våra myndigheter – gränsbevakningen, säkerhetsmyndigheter – och landets regering och president säger, alltså att Finland behöver det här verktyget för att stå emot ryska hybridhot”, sa han till Ålands radio den 19 juni.

Det är häpnadsväckande att en ledamot av just grundlagsutskottet lyssnar mer på gränsbevakningen än på rättslig expertis. Och enligt Annika Sandlund, nordisk och baltisk chef för FN:s flyktingorgan UNHCR, finns det andra sätt för Finland att hantera Rysslands hybridhot.

”Folk ställs inför påståendet att det här skulle vara det enda alternativet, men det är inte sant. Det finns många sätt att bevaka den ryska gränsen som beaktar mänskliga rättigheter”, säger Annika Sandlund till Hufvudstadsbladet.

Ett alternativ vore gränsförfarandet i EU:s nya migrationspakt, vilket går ut på att asylsökande kan förvaras i enheter nära gränsen, medan deras ansökningar behandlas i snabb takt.

I stället går regeringens förslag vidare från grundlagsutskottet till förvaltningsutskottet, där det förstnämnda begär en rad ändringar. Ändringar som enligt Mats Löfström i radiointervjun ska ”minska konflikten med internationella avtal, bland annat genom att man förstärker rättsskyddet för asylsökande och specificerar kriterierna för undantag”.

Likväl: liv- eller död-beslut om vem som har skyddsskäl vältras över på enskilda gränsbevakare. Hur ska de från fall till fall veta om de ska följa avvisningslagen eller grundlagen? Resonemanget att ”ja men med lite tur behöver vi kanske aldrig tillämpa lagen i praktiken” är moraliskt ohederligt.

Ändå är detta var Mats Löfström säger i radiointervjun:

”Ingen vill ta i bruk den här lagen men regeringen vill ha den i byrålådan ifall inga andra verktyg räcker till.”

Finland är redan med detta långt på väg att söla ner sitt rykte som rättsstat och avtalspart på det internationella planet. Turbulensen kring avvisningslagen känns som en repris av förra sommarens debacle kring dåvarande näringsministern Vilhelm Junnila (Sannf) och hans historik av rasistiska utfall. Sju i svenska riksdagsgruppen röstade för ett misstroende mot Junnila, medan Mats Löfström och två till röstade blankt.

”Det här var det minst dåliga sättet för mig att kunna se mig själv i spegeln och göra det som är bäst för Åland”, sa han till Nya Åland då.

Gult ljus för Junnilas uttalade rasism förra sommaren, och nu gult ljus igen för ”pushbacks” av asylsökande som riskerar tortyr och dödsstraff. Mats Löfström medger i radiointervjun att han våndats om avvisningslagen men säger:

”Jag och regeringen står bakom det här lagförslaget för att det finns en tillit till våra säkerhetsmyndigheter och till ledningen som också har tillgång till hemlig information och underrättelser som man behöver lita på helt enkelt.”

Hur långt räcker Mats Löfströms gula ljus för att hindra sannfinländarna från att bryta ner Finland som rättsstat?

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp