SÖK
MENY
Barn får faktiskt vara barn på åländska daghem
Jämställdhetsdokument för den åländska barnomsorgen väcker funderingar på insändarplats.
Men skribenterna kan andas ut, de åländska barnen är i goda händer.
Det är lätt att bli mörkrädd när man läser om barnomsorgen i dag. Där verkar det pågå könsexperiment som ingen kan veta konsekvenserna av. Där verkar personalen – på order av byråkraterna – motarbeta barnens natur. Där finns en avsaknad av intellektuell frihet som för tankarna till betydligt mindre demokratiska länder än Finland.
Ja, det går att få en sådan uppfattning när man läser Stellan Egelands (Ob) och Victoria Johanssons insändare om barnomsorgen. Efter att ha läst jämställdhets- och likabehandlingsplaner för olika daghem på Åland och oroar de sig nu för barnens välmående.
Den som sitter hemma och funderar på enskilda policydokument kan förstås bli uppjagad, men bara om den också struntar i allt annat som ligger till grund för dagens barnomsorg. Och bara om man reducerar de synnerligen skickliga och hänsynsfulla pedagogerna inom den åländska barndagvården till människor som kan beordras att utföra social ingenjörskonst på barn.
Victoria Johansson menar att ”ingen politiker borde kunna använda offentliga institutioner som barnomsorg och skola för att fostra barn att tycka på ett visst sätt och låta det ta större plats i barnomsorgens och skolans uppdrag än typ läsa, skriva och räkna.” Lagtingsledamot Stellan Egeland vill att barn ska ha rätt att känna trygghet och bekräftelse. De ska ”lära sig att behandla sina medmänniskor med respekt, acceptera och uppskatta andra för det dom är”.
Vi kan presentera goda nyheter i sådana fall. I den åländska barnomsorgen får barn vara barn. De får dessutom lära sig medmänsklighet och respekt.
Åland har en ny grundskolelag sedan 2021, antagen under tiden när Obunden samling var med i regeringen. Läroplanerna för barnomsorg och grundskola följer lagen och konstaterar bland annat följande:
”Personalen ska möjliggöra delaktighet för alla på lika villkor.”
”Barn ska ha möjlighet att uttrycka åsikter i frågor som gäller dem.”
”Barnomsorgen ska främja förståelse för andra människor och stöda utvecklingen av empatisk förmåga.”
”Barnen ges möjligheter att utveckla sina färdigheter och göra sina val oberoende av förväntningar baserade på till exempel ursprung, kulturell bakgrund, funktionsvariation eller andra orsaker som gäller barnet som person.”
Är detta inte precis i linje med de frihetstörstande skribenternas önskemål?
Vad gäller den fruktade normkritiken (en sociologisk metod för att synliggöra förtryckande strukturer) så ska den möjliggöra precis sådant som listas här ovan. Alla barn ska ha frihet att utforska sina möjligheter, utan att behöva begränsas av gamla föreställningar.
Och vad gäller politikernas och tjänstemännens inflytande över daghemmen måste frågan ställas: vad är alternativet? Att inga riktlinjer alls ges och att det är upp till varje pedagogs egen uppfattning hur verksamheten ska utformas? Det kan rimligtvis inte ge en mer kvalitativ barnomsorg?
Det är såklart tacksamt att försöka skapa ett motsatsförhållande mellan det påstådda woke-flummet och barns rätt till sin egen identitet. Att de styrdokument som finns skulle handla om att främja en likriktning. Men det är precis tvärt om. De allra flesta som på något sätt har kontaktytor med ett åländskt daghem vet redan detta. De vet att pedagogerna inte springer runt och rycker traktorer ur händerna på pojkar. Däremot uppmuntras barnen att göra sådant de själva tycker om, de uppmuntras att utforska och lära sig.
Räcker inte det för att övertyga de oroliga debattörerna kan man återvända till läroplanen: ”Personalen ska förhålla sig professionellt, öppet och respektfullt till olika familjer och familjers olika språk, kulturer, åskådningar och religioner, samt traditioner.”
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
