SÖK
MENY
Basinkomst – utopi eller nödvändighet?
Finland är det första landet i världen som har prövat basinkomst på nationell nivå. De första resultaten är försiktigt positiva.
Kunde Åland ta modell och införa sin egen version av medborgarlön?
Människor blev gladare och mindre stressade, men sysselsättningsaktiviteten ökade inte märkbart. Däremot upplevdes det enklare att leva på basinkomst än på utkomststöd och deltagarna hade också en starkare tro på framtiden och på de egna samhälleliga påverkningsmöjligheterna. Det visar de första resultaten av Finlands försök med basinkomst som publicerades på fredagen och gav försiktigt positiva rubriker.
Under 2017 och 2018 fick 2 000 arbetslösa personer i åldern 25–58 år en basinkomst på 560 euro per månad utan villkor eller behovsprövning. Syftet med försöket är att bedöma om den sociala tryggheten kan reformeras med hjälp en basinkomst så att i synnerhet de flitfällor som anknyter till arbete minskar.
Finland har skapat stora rubriker i internationell media med pilotprojektet, då det är det första i sitt slag som prövats på nationell nivå. Men man är långt ifrån först i världen att pröva på rättsbaserad inkomst. Det har funnits andra, lyckade experiment, som tyvärr fallit i glömska.
Ett av dem är den kanadensiska staden Dauphin, som under fem års tid nästan lyckades utplåna fattigdom. Under åren 1974 till 1978 fick 30 procent av befokningen i staden en garanterad minimi-inkomst.
Syftet med programmet, som kostade 17 miljoner, var att se om man på detta sätt kunde förbättra hälsan och livskvaliteten i samhället. För varje dollar tjänad minskades garanti-inkomsten med 50 cent för att sporra deltagarna att också söka sig till arbetsmöjligheter.
Försöket röntes som en stor framgång. Människorna i Dauphin var hälsosammare och lyckligare då de inte behövde oroa sig över fattigdomen som andades dem i nacken.
Liknande resultat skönjs i de första utvärderingarna av den finska studien.
”Då jag fick brevet kändes det som om jag var en livstidsfånge som fick ett brev till fängelset om att jag nu var fri. Stressen rann av mig. Basinkomsten hade en otroligt stor positiv effekt på välmåendet”, säger sexbarnspappan Juha Järvinen till Hbl.
Han var en av de som deltog i experimentet och har tack vare basinkomsten kunnat starta ett eget företag. Kanske frigjordes den kreativa potentialen och energin av att han inte behövde oroa sig för nästa månads räkningar?
”Fattigdomens essens är att den utplånar framtiden”. Det skrev den brittiske författaren George Orwell, som själv tampades med sinande monetära resurser.
Enligt den nederländska historikern Rutger Bregman, som skrivit en bok om basinkomst, så är just fattigdomens urholkande egenskap ett viktigt argument för att införa basinkomst. Man frigör på så vis människor från den stress och oro det innebär att ständigt räkna slantarna. Man minskar även på sjukvårds- och samhällskostnader relaterade till psykisk ohälsa och minskat välmående. Och det är inte en utopi, konstaterar han.
”Om historien lär oss någonting, så är det att saker och ting kan göras annorlunda. Det finns inget oundvikligt med hur vi har strukturerat vårt samhälle och vår ekonomi”, säger Bregman.
Och fattigdom är dyrt. Inte bara för individen, utan för samhället. En slagkraftig siffra Bregman tar upp är de 500 miljarder det kostar USA att hantera kostnader relaterade till barnfattigdom. För 175 miljarder, en procent av landets BNP, skulle man istället kunna lyfta alla invånare ur fattigdom och på så vis spara 325 miljarder.
”Vi lindrar så ofta symptomen, istället för det underliggande problemet”, konstaterar han.
Basinkomsttagarna i den finska testgruppen hade mindre stressymptom och koncentrations- och hälsoproblem än jämförelsegruppen.Om vi istället för BNP räknar på ”lycko”-index så är ökat välmående en resurs att räkna med och värd att investera i.
Kanske Åland här kan vara en föregångare. I Nya Ålands serie om ekonomisk utsatthet var basinkomst återkommande efterfrågat bland de intervjuade. Både bland de ekonomiska utsatta själva och tjänstemän.
Åland är ett rikt samhälle, men vi är inte förskonade från den urholkande fattigdomen som dödar både kreativitet och välmående. Något måste göras och kanske är detta ett första, betydande steg på vägen?
Om staden Dauphin kan, så kanske även landskapet Åland kan? Det bör i alla fall utredas.
