SÖK
MENY
Bättre förstöra stämningen än planeten
Efter pandemin, och trots kriget i Ukraina, har flygresandet och bilkörningen tagit fart i västvärlden igen. Årets algblomning är en giftig påminnelse om att vi är på fel spår.
Dåligt: det är SYKE:s beteckning på blågrönalgläget i de finländska havsområdena. Sedan 1998 följer Finlands miljöcentral SYKE upp förekomsten av blågrönalger utmed kusterna och i sjöarna varje vecka från juni till augusti. I torsdags var läget alltså ”dåligt”, med blågrönalger i alla havsområden, och särskilt stora mängder i Skärgårdshavet och längs Finska vikens kust.
Enligt Världsnaturfonden har utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön mer än fördubblats de senaste 100 åren. Även om växtnäringsläckaget gått ner på senare år är de fortfarande långt högre än vad Östersjön klarar. För Finlands del är det matproduktionen som genererar de största utsläppen. Som konsumenter kan vi bidra till att rädda Östersjön genom att äta mindre kött och förbruka mindre fossila bränslen.
Allt detta är väl känt. Ändå händer det så lite och så många kurvor pekar åt fel håll. Fler än en har förundrat sig över hur vi i västvärlden var så snabba att ställa om när coronapandemin bröt ut, medan reaktionerna på klimatkrisen har varit – snällt sagt – tröga. Och fragmenterade: vi silar sugrör men sväljer suv-ar. Så många av oss på Åland har inrättat sina liv efter att det ska vara billigt och enkelt att köra bil och båt. Hus eller lägenhet på ett ställe, stuga i skärgården eller i andra änden av Åland, och dyrbar semestertid som tillbringas på väg däremellan i något bensindrivet fordon. Vem vill vara den som ifrågasätter ålänningarnas rätt att bränna bensin på väg till stugan för att leva nära naturen och elda med ved och tvätta sig i sjön? Vem vill säga ”gör det inte” när kompisen börjar tala om att flyga till Rom över helgen? Vem är redo att förstöra stämningen vid middagsbordet eller under valkampanjen genom att säga att vi inte kan fortsätta så här om vi ska rädda Östersjön och klimatet?
Dagens Nyheter skrev i torsdags om att svenskarna – däribland, kan vi anta, x antal ålänningar som reser ut i världen från Arlanda – flyger mer än någonsin. DN skriver vidare att EU hoppas på 85 procent hållbart flygbränsle 2045, men att tillverkningen inte hänger med, priset är minst dubbelt så högt som det fossila alternativet. Plus att tre av fem bränslebolag bryter mot de nya lagkraven om att blanda in det i flygbränslet.
”Analyserna visar att vi svenskar sannolikt inte kan nå utsläppsminskningar i linje med tvågradersmålet om vi inte börjar styra människors beteende kring de mest klimatbelastande aktiviteterna, som flygande och köttätande”, säger Jörgen Larsson, docent i hållbar konsumtion vid Chalmers tekniska högskola och projektledare för rapporten, till DN.
I vilket fall har vi – eller snarare klimatet – inte tid att vänta på de tekniska lösningarna. Vi behöver stämningsförstörarna. Jag kan börja: jag tycker inte att Åland ska skicka ett flygplan med idrottare och funktionärer till penningtvättsparadiset Guernsey för att tävla i öspelen nästa år. Jag lyfter på hatten för den eller de tjänstemän som inte beviljade myndighetstillstånd till årets ”Fun run” på Åland för muskelbåtar – måtte vi slippa de där båtarna för gott. Och jag köper inte fiskodlingsbranschens argument att det är en miljövänlig handling att flytta kassar från inre vikar och ut till havs för att vattengenomströmningen är bättre där – näringen rinner ut i samma, redan svårt övergödda, hav. Sådärja: några arga människor fler.
Å andra sidan: jag minns en arbetskamrat som hade rökt i hela sitt liv, men som lyckades sluta vid 60 års ålder efter att äntligen ha kommit på knepet. ”Jag slutade tänka på det som en försakelse att avstå från cigarretterna. I stället började jag tänka på dem som något som gjorde mitt liv fattigare och sämre. Efter det var det lätt att sluta”, sa hon.
Kanske är behöver vi tillämpa ett liknande resonemang för att ändra våra vanor på det sätt som krävs för att slippa algsörja i Östersjön, bruna åkrar och artutarmning. Kalla mig klimattaliban men det är – på riktigt – ingen uppoffring att inte äta kött varje dag, att inte köra bil varje dag, att inte flyga på semester varje år. Att påstå något annat är gnäll, och under varje egensinnig ålännings värdighet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
