SÖK
MENY
Behagsjukan breder ut sig
För den som regelbundet besökt Stockholm under de senaste 20 åren är det uppenbart att ”skönhetskirurgi” lockar allt fler. En ny svensk tv-serie bekräftar bilden – men blir samtidigt till en del av ett växande samhällsproblem.
Det borde vara den den sista desperata åtgärden för den som inte kan leva med sitt utseende: att kirurgiskt ändra det. Men faktum är att varannan under 30 kan tänka sig att lägga sig under kniven för att bli ”snyggare”.
Detta och en del annat för man lära sig av den nya SVT-serien, betitlad just ”Under kniven” som på sitt eget vis tacklar ämnet.
Huvudpersonen i serien, programledaren Erik Galli, är ett utmärkt exempel på den behagsjuka som ”Under kniven” utger sig för att granska. Han har opererat sig åtskilliga gånger sedan 20-årsåldern. Sålunda har han putande läppar, slipat pannben och en ombyggd näsa. Särskilt det sistnämnda ingreppet har renderat honom problem: Han är ständigt täppt och har kroniskt dålig andedräkt.
Men serien handlar inte om de tiotusentals människor som varje år skadas eller rent av dör på grund av dåligt utförda operationer. Inte heller om de psykiska skadorna som unga åsamkas av den samtida skönhetshetsen. Nej, ”Under kniven” fixerar sig trånsjukt på Gallis koketterande framför spegeln, kameran och de unga, anspråksfulla vännerna han poserar med på balkonger högt ovanför Stockholms innerstad. På så sätt blir ”Under kniven” bara en banal del av ett växande problem.
Ty trenden är inte ny. För en regelbunden Stockholmsbesökare står det tydligt att de svenska skönhetsidealen förändrats: Det är numera vardagsmat med läppar uppsvullna som efter en svår misshandel, pinnsmala ET-näsor och stjärtar putande som på Kalle Anka. Idealen har förstås också närmat sig Åland.
Ingen pratar dock om det. Det anses på något vis ofint. Men tigandet blir problematiskt. För i tystnaden växer kroppsdysmorfin lavinartat. Instagramkulturen är ett bra exempel, med kvinnliga influencers med animeögon och byst som Dolly Parton. Hur mår deras följare sedan, framför spegeln? Undersökningar visar att ungdomar allt mindre tycker att de duger och alltmer vill operera sig.
Statistiken saknas på området, som dessutom är häpnadsväckande oreglerat. Men allt fler tecken gör gällande att vår kroppsuppfattningar blir mer och mer plågade och förvrängda. Sett ur det perspektivet gör vi varandra en otjänst när vi blåser upp våra kroppar och skär i våra ansikten.
Kanske borde vi tala högre om fenomenet, och mer kritiskt? I ena vågskålen ligger varje människas rätt att omstöpa sig själv efter behag, men i den andra ligger folkhälsan.
För kroppsdysmorfi är trots allt inte bara en sjukdom – den smittar också.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
