SÖK
MENY
Behövs det så många partier på Åland?
Nu är det klart att en ny grupp ställer upp i lagtingsvalet i höst. Om det går vägen så fortsätter lagtinget alltså med sju grupper som i dag – framstegsgruppen ställer som bekant inte upp. Behövs det verkligen så många grupper för att företräda Ålands befolkning?
Behövs det en grupp som arbetar för hållbar utveckling? Ja, det tycker nog de flesta vid det här laget.
Behövs den gruppen i lagtinget? Där går åsikterna sannolikt mer i sär. Den gamla synen har varit att de etablerade partierna sköter alla frågor, det behövs inte specialpartier.
Så skulle HUT-gruppen också villa ha det, verkar det som. Talesmannen Dan Jansén sade i gårdagens tidning att gruppen/ partiet inte skall finnas i mer än 12 år. Efter det är det meningen att de ”gamla” skall ha lärt sig att i fråga som fråga ha med hållbar utveckling som en måttstock.
Så varför inte satsa på den lösningen från början? Det enda rätta vore att de som arbetar för en hållbar utveckling (finns det någon politiker som står upp och säger att han inte gör det?) finns inom varje parti och då inte som goda samveten att visa upp utåt och utan som onda samveten inåt.
Så varför inte? Antagligen för att det inte är så enkelt. Man kan inte bestämma att just den centerkvinnan, den liberalen och så vidare skall väljas in för att de vet vad hållbar utveckling är. Men om man samlas i en enda grupp så vet de väljare som vill lägga sin röst på hållbarheten att den inte går till annat. Med koncentration av rösterna kan det gå vägen samtidigt som man aktiverar andra.
När de gröna i tiden satsade på lagtinget så blev miljöfrågor plötsligt väldigt populära i de andra partierna. Bästa sättet att visa väljarna att det nya partiet inte behövdes var att driva partiets hjärtefrågor mer effektivt än partiet självt. Och mycket riktigt, de gröna föll ur lagtinget efter bara en period.
Samma hoppas gruppen för hållbar utveckling på. Men istället för en period tror man det behövs tre.
Väljarna avgör vad det blir. Vill de ha hållbar utveckling och i så fall till vilket pris? Vill de ha ett parti som lär ut tänkesättet eller litar de på att de gamla partierna klarar det?
Eller struntar de i hållbar utveckling och litar på att tekniken på något sätt kan avhjälpa de problem vi åstadkommer med vår ohållbart stora konsumtion utan att vi själva behöver anstränga oss?
Och hur skall man i vilket fall som helst veta att just HUT-gruppen sitter inne med de rätta svaren?
Det kan vi naturligtvis inte säkert veta. Men vi vet att allt fler med eftertryck hävdar att om vi fortsätter som i dag så är hållbarheten mer än bräcklig.
Det blir alltså sju partier som tävlar om väljarnas röster även om framstegsgruppen drar sig ur. Man tycker att det kunde räcka med färre, tre eller fyra; ett på högerkanten, ett i mitten, ett på vänsterkanten och så möjligen, i nödfall, ett på den nationalistiska kanten. Men det behöver inte nödvändigtvis vara det senast tillkomna som är mest obehövligt.
Både de obundna och Ålands framtid har knoppats av från centern, men skulle i dag passa bättre ihop med de frisinnade. I vilket fall som helst ligger de två små partierna så nära varann att de väl kunde gå samman.
Det handlar inte här om att bli av med partier bara för sakens skull. Det handlar om att det är så mycket enklare att hantera det parlamentariska systemet om partifältet är mindre splittrat. Med en rad partier, som stretar åt olika håll, blir det svårt att få ihop fungerande majoriteter. Och utan en fungerande majoritet går det inte att styra landskapet.
Utan en fungerande opposition blir majoriteten å andra sidan för mäktig. Det är inte heller bra för demokratin.
