Finland backar i Pisa, den internationella kunskapsmätningen för 15-åringar.

Förklaringarna är många, men kanske man också kan se resultaten som en spegling av det allmänna måendet bland unga?

Pandemiundervisningen, digitaliseringen, för få undervisningstimmar eller den ökande psykiska ohälsan. Förklaringarna är många och svaren beror förstås på vilken utgångspunkt man väljer. Säkert har allt bidragit till att finländska elevers kunskaper har försämrats mer än medelvärdet för OECD-länderna.

Men det går också att tolka resultaten som att trenden är stabil. Sedan 2006 har kunskaperna försämrats successivt, i alla fall i årets huvudämne matematik. I stora drag gäller det samma även läskunnighet och naturvetenskap, enligt Undervisnings- och kulturministeriets sammanställning.

Det ska sägas att läget inte är katastrofalt. Finland presterar fortfarande över snittet och är långt ifrån det enda landet som backar i undersökningen. Sammanlagt 41 ”jämförbara” noterade sämre resultat. Också Sverige backar och svenska elevers kunskapstapp beskrivs som ”historiskt”.

Vad som borde oroa är att skillnaderna växer. I Finland har variationen mellan skolorna ökat. Även inom skolorna har skillnaderna blivit större mellan eleverna. Det finns också en tydlig socioekonomisk koppling.

Coronapandemin är en starkt bidragande orsak till tappet. Det säger sig självt att undervisningen blir sämre och mer ojämlik på distans. Och just de som är 15 nu drabbades hårt under pandemiåren.

Nedstängningen ledde också till att det psykiska välbefinnandet försämrades hos många unga. Och mår man dåligt tappar kunskaper om Pythagoras sats eller adverb sin betydelse rätt snabbt. Enligt undersökningen Hälsa i skolan upplever flera elever nu sitt hälsotillstånd som dåligt eller medelmåttigt.

Utbildningsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) lovade genast flera skoltimmar i kärnämnena. Flera timmar är säkert välkommet, men knappast en universallösning. I Svenskfinland har digitaliseringen lyfts som ett problem. Jan-Anders Salenius, lektor i matematik i Brändö gymnasium (i Helsingfors) och styrelsemedlem i Riksförbundet för lärare i matematiska ämnen, säger i en intervju med Svenska Yle att datorns närvaro ibland är överordnad själva utbildningen. När datorer inte passar för utbildningen borde lärarna få välja bort dem, tycker Salenius.

Resonemanget får visst stöd av Pisagenomgången där 41 procent av de finländska eleverna tycker att digitala verktyg stör deras koncentration på lektionerna.

Att vända trenden med de nedåtgående Pisaresultaten är svårt. Den här ledarsidan har ingen trollformel. Men kanske det finns lite inspiration att hämta från Årets lärare i Sverige och Finland och på Åland?

Emelie Jansson från Saltvik, Nina Aspegren från Pargas och Otto Blomqvist-Szabo från Halmstad förespråkar alla lärande som bygger på trygghet och lust i stället för plikt och tvång. Aspegren och Blomqvist-Szabo har lämnat ”katederundervisningen” för att i stället skapa förutsättningar för en bredare diskussion kring matematik. Samtliga har också som mål att eleverna ska lyckas ofta för att sporra dem att ta sig an svårare problem.

Det är förstås lätt att häva ur sig sådana påståenden och något helt annat att genomföra det i praktiken. Kanske är det inte heller möjligt att överföra till allmän nivå eftersom mycket hänger på den enskilda läraren.

De ändringsförslag som finns är alltså fler timmar, färre datorer, mer inspiration och mindre tvång. Men det allra viktigaste är ungdomars mående – och det gäller inte bara insatser från skolan utan från hela samhället. Lyckas man få en positiv utveckling gällande ungdomars mående så kommer Pisaresultaten garanterat att följa efter.

TEXT:

Johan Orre

johan.orre@nyan.ax