SÖK
MENY
Bli en bra turist: stå emot flockmentaliteten
Barcelona, Venedig, Mallorca, Kanarieöarna: lokalbefolkningen på en rad populära resmål tar nu strid mot massturismen. Metoderna varierar från att demonstrera på gatorna till att spruta ner turister med vattenpistol och lyfta bort bussrutter från Google Maps.
Turismen är en underlig sektor där kunderna ofta söker oförenliga saker: både det äventyrliga och det trygga, både det unika och det välbekanta. Inte alla längtar till platser som enbart består av hotell, strandrestauranger och souvenirbutiker. Därför är städer som Barcelona och Palma de Mallorca sådana magneter: där finns stränder, butiker och krogar för turister, men också historia, arkitektur och kultur. Plus riktiga människor som lever riktiga liv och har riktiga jobb som inte handlar om att sälja badhanddukar med Disneyfigurer på, och som går till den där autentiska, hemliga kvartersrestaurangen som varje alert turist vill spåra upp och göra till sin.
Men när Venedig med sina knappt 50 000 bofasta får svälja över 30 000 000 (japp, 30 miljoner) besökare varje år, då blir det svårt. Bostadsbrist, nedskräpning och massiva miljöskador har blivit konsekvensen.
”Venedig är inte distanserat från miljön, vi är miljön. Men turisterna har tagit över. Det finns inget kvar för oss som bor här”, sa Tomasso Cacciari, venetianare och grundare av rörelsen No Grandi Navi (”Inga stora fartyg”), i en intervju i Hufvudstadsbladet den 30 maj. Han kampanjar mot de enorma kryssningsfartygen som lägger till i hjärtat av Venedig, tornar upp sig över de historiska byggnaderna och vars maskiner släpper ut föroreningar från fossila bränslen.
2021 kunde No Grandi Navi glädja sig åt att fartyg större än 25 000 ton (lite mindre än Viking Cinderella) förbjöds att lägga till mitt i Venedig. Jättefartygen hänvisades till i en hamn två timmar bort. Men rederierna och deras kunder har hela tiden varit missnöjda, och nu finns en plan på att återigen tillåta de stora fartygen komma in i Venedig, fast via en annan rutt.
”Planen är en ekologisk katastrof. Politikerna ser på Venedig som en råvara”, sa en annan venetianare, Marta Sottoriva, till Hbl. Hon är också aktiv i No Grandi Navi, och det ser ut som om hon tvingas fortsätta kampanja.
Den massturism som belastar Barcelona, Venedig, Mallorca och andra platser har draghjälp av det osunt subventionerade flyget. Flygbränslet är obeskattat i Europa och flygbiljetter momsbefriade, vilket är sanslöst i en tid när vi måste minska förbrukningen av fossila bränslen. Allt fler gör många och korta resor i stället för färre och längre. Det är en dålig spiral: lokalbefolkningen har inte längre råd att bo kvar i sin egen stad när fastighetsägare tjänar mer på att hyra ut via Airbnb, trycket ökar på kollektivtrafik, sjukhus, sophämtning och vattenförsörjning, och turisternas egna upplevelser försämras av trängseln. Utsläppen förvärrar både de livshotande värmeböljorna i södra Europa och snöbristen på skidorterna. Man packar: bikini, solkräm, sandaler, skygglappar.
Barcelona beslutade nyligen att bussrutten som passerar turistmagneten Parc Güell inte längre ska visas på Google Maps. Detta så att stadens pensionärer ska ha en chans på en sittplats. Paul Clements, reseskribent i The Independent, har en annan pigg idé för hur Barcelona kan få bukt med massturismen:
”Förbjud användning av engelska språket. Ta ner de turistvänliga skyltarna. Förbjud bildmenyer i restaurangerna. Inför lagar som tvingar barpersonalen att bara tala katalanska.”
Enligt Clements är Barcelonaborna redan i färd att använda sitt eget språk som vapen. Förra sommaren ska det ha funnits skyltar utmed havsstranden som varnade för ”stenras” och ”farliga havsmaneter” på engelska. Nedtill på skyltarna – i mindre stil och på katalanska – var dock budskapet ett annat: ”problemet är inte stenras utan massturism”, och ”stranden är öppen, utom för utlänningar”.
Skojigt, kanske, men inte enbart. Massturismen äter sig själv. Det kan inte vara någons romantiska dröm att vara en av de 60 000 dagliga turisterna som stoppar igen Venedigs gränder. Därför är det värt att lyfta blicken, hitta andra resmål, stanna längre.
Ressugna ålänningar som vill skippa Arlanda får om några år en ny väg ut i världen: Rail Baltica, järnvägen som ska löpa mellan Tallinn och polska gränsen (europeisk spårvidd, inte rysk). När allt är klart ska det bli fyra avgångar om dagen mellan Tallinn och Vilnius, och resenärer ska enkelt kunna fortsätta vidare till exempelvis Warszawa och Berlin. Och andra platser som bara väntar på att upptäckas.
