SÖK
MENY
Bokvalet – när presidentkandidaterna får välja
”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är”, menade den gamle greken Euripides. Eftersom läsning och böcker också kan betraktas som ett slags umgänge, kunde man travesterande hävda: ”Säg mig vad du läser, och jag ska säga dig vem du är.”Riktigt så enkelt kanske det inte alltid är, men om du inför söndagens presidentval fortfarande står och vacklar och inte vet vem du ska rösta på, kanske presidentkandidaternas litterära smak kan bli tungan på vågen som avgör vem av Pekka Haavisto och Alexander Stubb som får din röst.
Är det så viktigt att – och i så fall vad – presidenter och andra makthavare läser? Det finns så att säga olika skolor härvidlag. Å ena sidan har vi Winston Churchill, en omvittnad storläsare med ett bibliotek rymmande tio tusen volymer. ”Om man inte kan läsa alla böcker, kan man i alla fall behandla dem ömt, bläddra i dem, låta en sida falla upp och läsa den första meningen som fångar din blick, varsamt ställa tillbaka dem i hyllan med sina egna händer och låta dem bli, om inte dina vänner, i alla fall dina bekanta”, skriver Churchill i boken Painting as a pastime (1948).
Å andra sidan har vi Donald Trump, som är omvittnat illitterat. Eller åtminstone halvanalfabet: ”Han läste inte. Han skummade inte ens. Vissa fick uppfattningen att han i praktiken inte var mer än halvt läskunnig”, skriver exempelvis Michael Wolff i sin omtalade bok Fire and Fury (2018) om Trumps tid som president.
Finlands två senaste presidenter placerar sig någonstans mellan dessa poler, men klart närmare Churchill. Tarja Halonen utsåg som enväldig domare Ulla-Lena Lundbergs Is till årets Finlandiaprisvinnare 2012, och ett sådant uppdrag får man inte om man inte är beläst – tidigare president eller ej. Nuvarande president Sauli Niinistö intervjuade sin favoritförfattare Paul Auster inför storpublik på Akademiska bokhandeln i Helsingfors 2017. ”Jag är verkligen tagen över detta. Det är en ära för mig att bli intervjuad av presidenten. Jag är också glad för er skull att ni har en president som är intresserad av litteratur”, berättade den överraskade amerikanska kultförfattaren – som därhemma var van vid Trump – till Yle.
Finlands kommande president har således stora skor att fylla – också vad litteraturintresset anbelangar. När presidentkandidaterna vid Tammerfors bokfestival i december fick svara på vilken som var deras favoritbok, nämnde Stubb och Haavisto varsin modern klassiker. Stubbs val, To Kill a Mockingbird (1960) av Harper Lee, är en tonårsfavorit, skriven på ett litet otympligt språk. ”Boken skildrar en nästan sann historia, där en jurist försvarar en mörkhyad person, och behandlar alltså i hög grad den dagsaktuella debatten om rasism och jämställdhet, berättade Stubb. Ett säkert kort, bättre än diktatorsfavoriten Fursten av Machiavelli – som Stubb ofta har hänvisat till tidigare, som är tänkt att visa på kandidatens höga moraliska kompass.
Haavisto kopplar å sin sida favoritboken Hundra år av ensamhet (1967) av Gabriel García Márquez till en personlig, hjärtevärmande kärlekshistoria. 1997 reste Haavisto till Colombia för att få uppleva miljöerna och något av den magiska realismen i Márquez roman. Till slut besökte Haavisto huvudstaden Bogotá: ”För mig fungerade magin så, att jag träffade Antonio under resans sista dag”, berättade Haavisto om hur litteraturen förde samman honom och maken Antonio Flores.
Moral och jämställdhetskamp eller magisk realism och kärlek. Litteraturen är mäktig, kan vi konstatera, oavsett vilken president vi får.
Osäker på vem du ska rösta på? Gör valkompassen här!
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
