SÖK
MENY
Budget med blandat budskap: brandsläckning och bländverk
Nu har det sista riktiga budgettåget för den här mandatperioden gått, men reformerna blev kvar på perrongen. Och det är kanske inte så konstigt. När konduktören har fullt upp med att släcka bränder i kupén är det säkert av underordnad betydelse åt vilket håll tåget sist och slutligen åker.
Budgeten för 2022 skulle bli regeringen Thörnroos chans att verkställa sina visioner för Åland. De två första åren slukades av pandemin och förståelsen var stor för att politiska projekt har fått stå åt sidan. Det har funnits saker att syssla med ändå, även vid sidan av pandemin: till exempel självstyrelselagen och skattegränsen. Men kommande år är det sista innan det är dags för valrörelse, och den sista chansen ser nu ut att tillbringas med att ”skynda långsamt”.
Det går att sammanfatta budgeten på följande sätt: akut problemlösning, fortsatta utredningar och storslagna visioner långt fram i tiden.
Många skriker nu efter en ökad reformtakt, men den som minns valrörelsen inser att det nog aldrig var huvudsyftet. Regeringen Thörnroos bildades som en motreaktion på de fyra föregående årens reformiver, den samlades kring att rulla tillbaka kortrutt och kommunreform och lovade nya lösningar längs vägen.
Men reformförslagen kom aldrig riktigt. Istället satsade regeringen på att prata om gigantiska projekt medan de konkreta åtgärderna blev undanskuffade. Ett exempel är den storskaliga havsbaserade vindkraften. Det är förstås ett fint projekt i sig, men ett eventuellt förverkligande ligger många år bort. Det finns däremot många andra konkreta åtgärder som är mera akuta. En stark vattenlag, till exempel. Men medan vindkraftparken i havet agerar bländverk så tröskas vattenlagen vidare i en av alla de kommittéer som skapats för att maskera viljan att skapa snabba, konkreta åtgärder.
Ett liknande symtom kännetecknar infrastruktursatsningarna. Ett löfte om tunnel i valet blev en satsning på bro över Prästösund i budgeten för 2021, då hette det att landskapet trodde på fasta förbindelser. Nu går man istället in för driftsprivatiseringar av samtliga linfärjelinjer och vi är tillbaka på ruta ett.
Den kanske mest tydliga och konkreta satsningen som görs är den på kollektivtrafiken, vilket regeringen ska ha heder för.
Men vad som faktiskt oroar är att siffrorna för den åländska offentliga ekonomin ser ut ungefär som tidigare. Det finns ett stort underskott, och kassan sinar snabbt. Ändå står vi kvar på ungefär samma ställe som för två år sedan. Och nu ska vi skynda långsamt, frågan är bara vart?
Pandemin till trots måste regeringen klara av att peka ut en riktning för Åland. För det är i skiktet mellan de akuta utryckningarna och de nästan löjligt stora visionerna som den verkliga politiken kan göra skillnad.
Det var hög tid för regeringen att lägga ut rälsen, att visa riktningen för morgondagens Åland. Vi verkar få vänta en stund till.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
