SÖK
MENY
Byggnadsvård är viktig, men den måste också vara rimlig
Bio Savoys fasad måste göras om eftersom de isoleringsskivor som lades dit för nästan tio år sedan, när huset renoverades, ändrar stilen på huset för mycket. Men sanningen är att tomen, där bion och ”Stuckes Comfort” finns i dag, skiljer sig väsentligt från originalritningarna redan. Därför måste man fråga sig: kunde inte Mariehamns stad ha sett mellan fingrarna också vad gäller den södra fasaden?
Turerna har minst sagt varit många kring renoveringen av bio Savoy. Från början av 10-talet när Patrik Landell köpte byggnaden har planerna präglats av konflikter. Det tog nästan ett decennium från att biografen med tillhörande hörntomt köptes innan dörrarna till den restaurerade byggnaden öppnades och ålänningarna fick gå på bio igen. Renoveringen av interiören, som var trogen den vördade arkitekten Erik Bryggmans funktionalistiska design, fick beröm (förutom val av stolar) av så gott som alla inblandade. Men granntomten förblev en grop efter att planerna på att bygga ett trevåningshus fastnade i överklagandekarusellen.
Och så det här med fasaden. I ivern att förbättra biobyggnaden isolerade Patrik Landell väggarna innan den nya putsen lades på. Det ändrade utseendet på byggnaden på ett sätt som inte kunde accepteras av Mariehamns stad och landskapsregeringen (även om ett otränat öga behöver titta väldigt noga för att se det).
Därför hotades Landell med vite på ett sexsiffrigt belopp om han inte återställde fasaden senast maj 2018.
Till viss del fanns goda skäl för synpunkterna. Landell hade fått stöd från både staden och landskapet för att restaurera byggnaden, vilket han ju hade gjort. Men just på den här punkten fullföljdes inte planen.
Snabbspola till sommaren 2024. Gropen bredvid bion är numera ett tjusigt hus med plats för Mariehamns äldre. Men knappt hann Stuckes Comfort bli klart förrän byggställningarna återigen monterades på grannhuset. Biofasaden måste fortsättningsvis göras om. Enligt stadsarkitekt Dominicus Björksam har staden sett mellan fingrarna vad gäller fasaden öster- och västerut. Men den södra fasaden – entrésidan – kan inte accepteras.
Byggnadsvård och arkitekturhistoria är viktigt. Ledarsidan har tidigare hyllat idén att bygga in den gamla telegrafbyggnaden i Eriksson Capitals galleria. Och det är självklart att överenskommelser ska följas. Genom att k-märka biohuset fick ägarna dessutom fördelar, till exempel utökad byggrätt och restaureringsstöd.
Men ser man nu till helheten, med allt som hänt, så finns nog andra saker som den tongivande arkitekten Erik Bryggman hade ifrågasatt. Enligt Bryggmans originalritning (bilden) skulle visserligen ett tre våningar högt bostadshus i funkisstil uppföras på hörntomten. Enligt Bryggmans modell skulle det inte vara några krusiduller, vinklar och torn. Bara stram funkis. Inte heller någon bro mellan de två byggnaderna fanns i originalplanen.
Enligt Åsa Berg (Nya Åland 2018), vars familj var bekant med Bryggman, var han så besviken på att staden bara byggde biohuset och inte den planerade grannbyggnaden att han vägrade besöka tomten. Enligt Åsa Berg ville han inte ens låta sig bli skjutsad förbi biohuset.
Stuckes Comfort hade inte alls sett ut som i dag om man hade följt Bryggmans originalritningar till punkt och pricka. Och skillnaden är att det huset ju inte byggdes 1939, till skillnad från bio Savoy.
Det gick på tok för tio år sedan, det är alla överens om. Men om man ändå har kompromissat med grundplanen, och dessutom ser mellan fingrarna vad gäller två av tre sidor på fasaden: är det faktiskt rimligt att nu tvinga fram en dyr fasadrestaurering av biohuset som ju i allt väsentligt har hedrat det gamla utseendet?
Speciellt med tanke på hur Mariehamns stad försummar sina egna historiskt viktiga byggnader. Senast var staden beredd att riva Lilla holmens paviljong och istället anlägga färggrann påfågelsmatta i gummi innan kommerserådet Anders Wiklöf lovade att betala för restaureringen.
Återigen: byggnadsvård och arkitekturhistoria är viktigt, men ibland silar Mariehamns stad småspik och sväljer tegelstenar.
