Det talas mycket om de åländska kommunernas ekonomi, men mindre om deras särart. Nyan har i sommar bett Ålands kommundirektörer att beskriva sitt förhållande till kommunen de arbetar i och kommunens förutsättningar för framtiden. I dag har det blivit dags för Raine Katajamäki, Eckerös avgående kommundirektör.

Civilsamhället har djupa rötter och långa anor i Norden och detta gör att civilsamhället har en central roll i utvecklandet och i upprätthållandet av vår välfärd. Människorna deltar i civilsamhällets aktiviteter eftersom de vill påverka gemensamma angelägenheter, lära sig nya saker och hjälpa andra. Oftast ger aktiviteterna i civilsamhället meningsfullt innehåll i livet och erbjuder möjligheter att skaffa nya vänner. Kännetecknande för dessa verksamheter är också att organisationerna och olika nätverk fungerar på gräsrotsnivå och påverkar det lokala samhället.

När befolkningen i Ukraina förlorade sina hem och behövde fly så var europeiska frivilligorganisationer och privatpersoner en av de första på plats för att erbjuda hjälp. Även från Åland togs privata initiativ och det arrangerades hjälptransporter utan någon större plan för framtiden. När första hjälp- och evakueringstransporterna påbörjade sin resa härifrån så var det ingen som egentligen visste helt säkert hur personerna från Ukraina långsiktigt skulle integreras i det åländska samhället. Ibland behöver man göra sådana val när krisen är akut. Men då är det viktigt att man fattar beslut utifrån den informationen som finns till hands och agerar konsekvent därefter.

En viss flexibilitet har även funnits hos de finska och åländska myndigheterna. Jag har inte hört att en sådan statlig centralförvaltningsmyndighet som migrationsverket någonsin tidigare skulle ha gått ut med löften om att migrationsverket kommer att ersätta kostnaderna för kommunernas nödinkvarteringsverksamhet utan att det över huvud taget fanns anvisningar, tydliga kriterier, beslut om ersättningsnivåer eller andra regelverk framtagna för det här upplägget. Detta är stort när man tar i beaktande att migrationsverket sedan år 2015 lär ha arbetat med uppdatering av anvisningar för utbetalning av mottagningspenning för flyktingar som bor på en förläggning men som har kunnat skaffa sig vissa egna inkomster. Mot den här bakgrunden har centralförvaltningsmyndigheterna uppvisat en behövlig flexibilitet men det finns ännu mycket att lära sig från civilsamhället.

Lärdomar har vi försökt ta oss också här i Eckerö. Nyckelordet i det arbetet har varit dialog. Från första början har de privatpersoner som har hämtat ukrainare till Eckerö hållit en tät och öppen kontakt till kommunen. På dessa privatpersoners initiativ arrangerade vi också möten där vi gick igenom information över situationen som vi hade kunnat ta fram från var sitt håll. Dessa möten var synnerligen viktiga för en liten kommun som Eckerö. Privatpersonerna och frivilligorganisationerna hade ett brett kontaktnätverk samt sådana samlade kunskaper och erfarenheter som vi inte hade på kommunkansliet. Lika viktigt var det också att ibland konstatera att vissa saker fortsättningsvis är stora frågetecken och att ytterligare arbete måste göras för att en större klarhet kan fås i just dessa frågor. Den här öppenheten bidrog till en större tillit mellan kommunen och privatpersonerna och intresseorganisationerna samt gjorde klart för alla att vi sitter i samma båt med dessa utmaningar.

Utifrån kommunens dialog med frivilliga arrangerades även ett möte med sådana lokalföreningar och organisationer i Eckerö som aktivt arbetade med flyktingsituationen. Det är inte många gånger jag har suttit med i så effektiva, konstruktiva och lösningsfokuserade möten som det här mötet. Alla hade något att bidra till det gemensamma bordet och utan några som helst prestigeförluster fördelades information och uppgifter bland de närvarande med ett särskilt fokus på att hitta alternativ som var inom lagens ramar och välja de alternativ som ger störst effekt på flyktingarnas situation.

När jag skriver detta så har jag precis läst en nyhet om att flyktingförläggningen på Åland har öppnat och att mottagningsarbetet nu kommer att ledas lokalt på Åland. Privatpersoner och frivilligorganisationer har tagit hand om ukrainska flyktingar från dag ett. I den här situationen är det påtagligt hur viktigt det är att vi har vår offentliga förvaltning som med sina resurser, tydliga processer och med rättssäkerhet kan hantera dylika situationer. Likväl är det uppenbart hur avgörande roll den tredje sektorn har haft i krisens inledande fas. Civilsamhället har visat sin styrka och det offentliga måste värna om detta.

RAINE KATAJAMÄKI

Mer läsning

Det går att minska antalet dödsfall på Medelhavet

Migri: Vi förstår frustrationen

Boendelösning för flyktingar ”inte hållbar”