SÖK
MENY
Dags att få upp ögonen för kulturen som näring
Nu rustar sig kulturfältet på Åland för att lyfta kulturen och konsten som ett sätt att göra Åland till en bättre plats att bo på och besöka. Det har gått långt när det kommer an på kulturfolket självt, snarare än politiken och näringslivet, att framhäva kulturen som ett konkurrensmedel.
Nya Åland berättade förra veckan om Bärkraft.ax nätverksgrupp för konst- och kulturproffs på Åland, som i höst planerar ett speeddejtevenemang för att sammanföra aktörer från både kulturfältet, näringslivet, offentliga sektorn och föreningslivet, med målet att göra kulturen till en större del av samhällsutvecklingen.
Det är ingenting man lyckas med på en eftermiddag: att få bukt med evenemangskrockar, fragmentering och kanske också förutfattade meningar om den ena eller andra kulturyttringen. Men om både squaredans, silversmide och sopransång kan samlas under samma tak vid samma tidpunkt och möta företag och sektorexpertis, vem vet vad som kan hända?
Speeddejtevenemanget är planerat att äga rum på Alandica. Redan här har nätverket ett jobb: driva på för att göra Alandica till ett riktigt kulturhus, där det normala är att dörrarna är öppna i stället för låsta. Lokalhyrorna utestänger ofta de scenkonstgrupper som skulle kunna fylla huset med liv och publik. Ett minimum vore att kaféet hade öppet dagligen närhelst huset inte är abonnerat, och att foajén fungerade som en utställningslokal för bildkonst eller en gratisscen för musik- och danselever.
Början på augusti är en tid då många evenemang ordnas och kulturpubliken får svårt att få tiden – och även pengarna – att räcka till. I år hade vi operafestivalen i Stallhagen, med två gånger två föreställningar av en klassiker och ett nyskrivet verk. Vi hade Åland Sea Jazz med åtta konserter på olika platser, Katrina kammarmusikfestival med sexton konserter, och Mariehamns stads kulturnatt med tiotals programpunkter på en och samma kväll.
Evenemangen blir att kannibalisera på varandra, och varvas av mer eller mindre händelselösa perioder. Åland har litteraturdagarna på våren, och skördefesten på hösten: varför inte en ”skördefest” på Alandica för scenkonsten i november eller januari eller någon annan tröstlös tid på året?
Marc Svahnström, skådespelare och magister i teaterkonst, skrev förra våren en insändare där han kritiserade vad han kallade den styvmoderliga behandlingen av den professionella scenkonsten på Åland. Alandica blev inte en hemmascen för någon professionell teater, så som många hoppades på när huset byggdes.
”Amatörerna gör sina produktioner med samma människor, dom utvecklas till en viss nivå sedan är det stopp. De professionella får inte resurser eller utrymmen för att kunna utvecklas och tvingas arbeta på annat håll för att få livet att gå ihop”, skrev Marc Svahnström.
Det stämmer alltjämt, även om teaterlivet på Åland inte längre domineras av en enda aktör på samma sätt som tidigare. Men Marc Svahnström var i sin insändare inne på samma argument som representanterna för Bärkrafts kulturnätverk: att Ålands professionella konstnärer inte alltid uppskattas och utnyttjas efter förtjänst. Som bildkonstnären Caroline Pipping sa på pressträffen:
– Åland exporterar råvara i form av skickliga konstnärer, men vi tappar bort det förädlade. Fina produktioner som åländska professionella konstnärer skapar exporteras i princip aldrig. Det är som att bygga en bilfabrik och lägga ner den efter att ha sålt bara tre bilar och säga ”det lönade sig inte”.
Som beslutsfattare behöver man förstås inte vara kulturfantast. Man behöver inte vara den som bänkar sig längst fram på litteraturdagarnas författarsamtal, orgelfestivalens konserter eller Teater Gårdens uppsättningar i GE-villans trädgård. Men en sak är säker: alla de platser som konkurrerar med Åland om duktiga, utbildade människor ser till att lyfta fram sitt kulturliv.
– Åland skriker efter arbetskraft. Människor vill ha livskvalitet, och i det är konst och kultur en vital del, sa Caroline Pipping.
Nya Ålands intelligenta läsare vet förstås att kulturen inte kan reduceras till ett konkurrensmedel om turister och arbetskraft. Därför borde det inte vara de professionella konstnärernas och kulturutövarnas sak att marknadsföra Åland som en plats att flytta till och resa till. Desto mer heder ska de ha för att ta upp den här bollen som näringslivet och politiken tappat. I framtiden – får man hoppas – får de i fred ägna sig åt det de är utbildade för: att skapa.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
