SÖK
MENY
Dags för brottskontroll av alla som jobbar med äldre
De mest utsatta och sårbara ska vara trygga när de är i samhällets omsorg.Det känns därför som en självklarhet med bakgrundskontroller av dem som vill jobba med äldre och funktionsnedsatta, men den åländska lagstiftningen släpar efter.
I slutet av förra veckan kom beskedet att det inte väcks åtal i det uppmärksammade fallet där en vårdare på ett åländskt äldreboende misstänktes ha förgripit sig på en klient.
Åklagaren konstaterar i sitt beslut att det finns skäl att misstänka att något brottsligt eventuellt har skett, men att det saknas bevisning för vad det exakt skulle vara. Vårdaren själv nekar till brott.
Utan att på något sätt ta ställning till skuldfrågan i den aktuella utredningen kan man konstatera att fall som detta alltid väcker starka känslor. Bara tanken på att en person i en så utsatt position och beroendeställning riskerar att utsättas för våld i stället för vård väcker många frågor. En av dem är varför inte Åland har samma krav på bakgrundskoll av personer som vill jobba med våra mest utsatta som resten av landet.
Arbetsgivare i övriga Finland har sedan ifjol haft möjlighet att kräva ett utdrag ur straffregistret för den som vill jobba med äldre. Och från 1 januari i år infördes det även för den som jobbar med personer med funktionsnedsättningar. Det här är lagstiftning som saknas på Åland, men det verkar finnas hopp om införande även här.
I december stödde nämligen ett sällsynt enigt lagting lagförslaget om krav på straffregisterutdrag även vid korta anställningar för den som ska jobba med barn. I den debatten stöddes även, från flera olika partigrupper, tanken att kravet borde gälla även den som arbetar med äldre och personer med funktionsnedsättning.
För precis som barn och unga är dessa grupper extra utsatta när det gäller olika slags kränkningar, våld och brott. Inte minst för att de ofta befinner sig i beroendeställning till andra.
Enligt Institutet för hälsa och välfärd, THL, finns det troligen ett väldigt stort mörkertal av äldre som far illa. Många talar helt enkelt inte om sina upplevelser av olika orsaker. Ibland kanske förövaren står en utsatt väldigt nära, skammen kan vara för stor eller så har man helt enkelt svårt att kommunicera.
En sådan problematik fanns till exempel i det aktuella åländska fallet. Den patient som misstänktes ha blivit utsatt för något hade inte själv förmågan att uttala sig, så polisen fick förlita sig på andra vittnen.
THL konstaterar också att personer med funktionsnedsättning i Finland upplever våld dubbelt så ofta som den övriga befolkningen, och sexuella trakasserier är också vanligare. Brottsofferjouren är inne på samma spår och skriver så här sin hemsida:
”Människor med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, äldre och barn, har större risk för att utsättas för våld än människor utan funktionsnedsättning.”
Ett lagkrav på kontroll i straffregistret handlar givetvis inte om att misstänkliggöra alla som vill jobba med just barn, äldre eller funktionsnedsatta. Och ett registerutdrag är såklart ingen garantilösning – inget som per automatik hindrar olämpliga personer från att få jobb, missförhållanden att uppstå eller i värsta fall att brott begås. Men en grundläggande koll av ett eventuellt brottsligt förflutet måste ändå ses som något bra för alla inblandade, alltså både för klienter och personal.
Åland får inte ligga efter här.
I lagtingsdebatten i december var beskedet från ansvarig minister Arsim Zekaj (S) att socialvårdsbyrån tittar på frågan med straffregisterutdrag även för personal som jobbar med äldre och funktionsnedsatta, men att det kunde dröja då det är en del av ett större lagpaket. Nya Åland har nyligen varit i kontakt med socialvårdsbyrån och frågat om bland annat tidsplan, men tjänstemännen har bett om att få återkomma med detaljerna.
Men hur länge ska vi låta vårdtagare, personal och anhöriga vänta? Kanske en blankettlag av den redan existerande finländska lagstiftningen vore en både enklare och snabbare väg att gå för ökad trygghet? Istället för att utreda en lokal variant och därtill lägga ännu mer tyngd på den hårt belastade åländska lagberedningens rygg.
Den politiska viljan finns ju. Nu är det bara att ta beslutet.
