Dags för en uppdatering om Ålands klimatarbete
Att utsläppen som sker på Åland har minskat med 42 procent sedan toppåret 2006 är glädjande. Men det är lätt att gå vilse i djungeln av beräkningsmodeller och indikatorer. Det är dags för landskapsregeringen att uppdatera ålänningarna om klimatarbetet.
I gårdagens Nyan kunde vi berätta att de Ålands utsläpp per capita nästan har halverats. Siffrorna från 2022 kommer från Finlands miljöcentral Syke, och visar att de åländska utsläppen, som mäts kommunvis, har minskat med över 40 procent jämfört med toppåret 2006. 2022 var utsläppen 6 ton koldioxidekvivalenter per capita. Det är långt ifrån målsättningen på drygt 2 ton, men betydligt bättre än 11 ton vilket var toppnoteringen.
Det är glädjande nyheter, av flera orsaker. Ofta hamnar de stora frågorna i fokus när det gäller klimatomställningen. Många oroar sig över inskränkningar som ska drabba dem i ”klimatets namn”. Och ibland känns det som om utvecklingen går åt fel håll.
Men i det längre perspektivet syns utvecklingen tydligt. Små steg tas hela tiden: oljepannor byts ut, den förnyelsebara energin (både vind- och solkraft) växer, elbilarna blir (något) flera och energisystem blir mer renare och mer effektiva. Allt det här har hänt utan att vår vardag har påverkats nämnvärt, faktiskt utan att de flesta egentligen har märkt av det. Och det borde sporra till att fortsätta omställningsarbetet.
Jämfört med hela Finland, där utsläppen har minskat med 36 procent jämfört med 2006, har Åland enligt Sykes siffror minskat utsläppen mer än genomsnittet.
Här krävs dock en brasklapp. Enligt Åsub minskade utsläppen relativt snabbt 2020-2022. Mest bidrog en minskad trafik, både på väg och till havs, vilket kan förklaras av pandemin med distansjobb och färre färjavgångar. Sannolikt är de åländska siffrorna alltså något pandemidopade.
Det ska också sägas att utrikes sjöfart, flygtrafik och en del utsläpp kopplade till elförbrukning inte räknas in i just den här modellen.
Borde vi nöja oss här? Ge oss själva en klapp på axeln för 42 procent mindre klimatskadliga gaser i atmosfären? Tyvärr är det komplicerat. Det finns nämligen olika sätt att mäta. Vid sidan av utsläpp som kopplas till en fysisk plats går det att mäta utsläpp kopplade till konsumtion. Och där ligger Åland sämre till. Näst sämst i Finland, faktiskt. Drygt 11 ton koldioxidekvivalenter per person släppte ålänningarna ut 2023, enligt den räknemetoden. Och kanske är den konsumtionsbaserade metoden mer rättvis eftersom ungefär hälften av de utsläpp som orsakas av finländare (inklusive ålänningar) sker utanför landets gränser.
Resultatet handlar alltså i stor utsträckning om vad och hur man väljer att mäta. De olika metoderna bidrar förstås till värdefull data men försvårar för de som vill följa utvecklingen.
Enligt hållbarhetsagendan ska utsläppen ha minskat med 80 procent (jämfört med 2005 års nivåer) 2035 vad gäller de regionala utsläppen (vi har alltså nått halvvägs). Målsättningen för de konsumtionsbaserade utsläppen (som inkluderar allt vi köper) är att vara nere på fyra ton 2030.
Det är ambitiösa mål som vi i nuläget ser ut att bomma. Regeringsprogrammet är tydligt vad gäller målsättningen om klimatneutralitet 2035, men var står vi i dag? När Flexens ifjol på uppdrag av landskapsregeringen släppte en rapport om det åländska klimatarbetet var siffrorna från 2019. Då såg det omöjligt ut att nå målen.
Landskapsregeringen borde ta initiativ till en ny lägesrapport för att uppdatera ålänningarna om arbetet med klimatomställningen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.