SÖK
MENY
Dansande pensionärer räddar ingen kortrutt
Det kommer färre svenskar till Åland. Men det kan lika gärna vara en plånboksfråga som en saknad efter kortrutt till Mariehamn.Samtidigt har hotellen bättre beläggning än före pandemin. Åland, och särskilt Mariehamn, borde bemöda sig om mer tillförlitliga besökssiffror för att göra rätt analyser.
Före pandemin, 2019, hade Åland enligt officiell statistik 2 043 890 inresande. Förra året hade över 800 000 av dem försvunnit. Alla som skrapat lite på ytan på besöksstatistiken vet att detta är en helt annan sanning än vad den landbaserade turistnäringen har att förhålla sig till.
Framförallt har kryssningsresenärerna, som övernattar på fartyget, minskat kraftigt efter pandemin. Nästan en halv miljon färre anländer sovande till Mariehamn numera och avslutar frukostbuffén när fartyget åter skyndar långsamt förbi Marhällan. En effekt av att Birka Cruises och Viking Lines Cinderella-kryssningar har ersatts av Birka Gotland allena.
Till detta har ett stort antal kortruttsresenärer försvunnit. Rosella bidrog till statistiken med cirka 376 000 inresande 2019, samtidigt som Eckerölinjen ökat sin inrapportering med cirka 60 000 (2023 års siffror). En nettominskning på 216 000. Men av dessa är andelen dagkryssare som åker hem direkt betydande, ett mörkertal i den åländska statistiken som de annars så exakta rederierna håller för sig själva.
Tidigare vd-uttalanden har låtit oss förstå att de utgjort mer än hälften av passagerartalen, men också att det är ett kundsegment på nedgående.
– Det som hållit igång kortruttstrafiken från Sverige är dansande pensionärer som handlar taxfree, sa Vikings Jan Hanses häromdagen.
– Reguljärresandet har ökat något och kryssandet minskat något. Vi kan dra slutsatsen att det finns ett visst köpmotstånd på den här nöjesmarknaden, sa Eckerös Björn Blomqvist efter det tredje kvartalet.
Att satsa mer på dansande pensionärer innebär prisdumpning. Likaså att sälja billiga årskort till ålänningar och stugpendlare.
För två år sedan konstaterade den här ledarsidan att tiden för de billiga resorna är över. Det har förstås också konsumenterna märkt – och Viking Lines ledning har inte hymlat med det. Tvärtom säger man att marknaden måste vänja sig. Tallink och Finnlines har följt med. Eckerölinjen tvingas gå försiktigare fram.
Det är fortfarande betydligt billigare att resa med svenskflaggade än finskflaggade fartyg, särskilt sett till ombordpriserna. Birka Gotlands ledning konstaterade krasst att det skulle vara omöjligt att få ombord svenskarna om man hade samma prisstrategi som på Åbo- och Helsingforsbåtarna.
Så frågan är vem det drabbar? Rederierna är mer lönsamma än någonsin. Utbud och efterfrågan möts på en mer optimerad nivå.
Högsäsongen är en trång sektor från Sverigehållet, men många resenärer verkar inte vilja se Finnlines eller stockholmsbåtarna som alternativ ännu. Där finns ledig kapacitet, men det är antingen en fråga om bekvämlighet och restid eller vad det kostar att ta sig till Åland.
Det upplevs numera inte särskilt prisvärt att åka till Åland för en svensk – i princip allt är dyrare här än på deras hemmaplan – och det hjälper inte att allt färre tycker det är prisvärt att sätta sig på färjorna. Dyrstämpeln smittar av sig. Visit Ålands undersökning förra året hade också kostnadsläget som en av faktorerna till att turister inte återvänder.
LÄS MER: Taxfree lockar inte som förr
Här går många röster vilse i en kortruttspopulism som går ut på att bara vi får tillbaka Kapellskärslinjen blir allting bättre, för Mariehamn och för ålänningarna själva. Den är ”livsviktig” – särskilt enligt flera Mariehamnspolitiker. Nu senast Barbro Sundback (S) som även drar kortet om det enligt många ålänningar underförstådda samhällskontraktet med Viking Line. Anders Holmberg (MSÅ) brukar återkommande oroa sig för kapacitetsfrågan.
Fler snabba förbindelser dagtid till Åland och till Mariehamn är eftersträvansvärt, men de lär komma med ett betydligt högre pris utan dansande pensionärer.
Landskapet och Mariehamnspolitiken borde först bemöda sig om att kräva bättre inresesiffror, eller göra egna mätningar i hamnarna man äger, så man vet bättre vilka slutsatser som faktiskt kan dras kring de inresande
Dessutom bör man studera annan statistik noga.
Antalet båtnätter i åländska gästhamnar ligger sedan några år på (fasta Åland) eller över (skärgården) normalnivån före pandemin.
Antalet övernattningar på registrerade kommersiella logianläggningar under 2022 de högsta sedan början på 2010-talet. 2023, när Rosella försvunnit, hade hotellen i Mariehamn fortfarande lika många övernattningar. Enligt ännu preliminära siffror ökade dessutom hotellen i Mariehamn med ytterligare fem procent under högsäsongen 2024.
Gästhemmen och landsbygden har det tuffare. Men beläggningsgraden av den totala rums- och stugkapaciteten på alla anläggningstyper var i stora drag samma 2024 som under högsäsongsmånaderna 2023.
Det som sticker ut är skiftet mellan svenska och finska gäster. 2019 var antalet inkvarteringar jämnt fördelade mellan besökare från Finland och Sverige. Numera är finländarna betydligt fler och står för hälften av alla övernattningar, medan svenskarna är nere på en tredjedel.
Finländarna är inte lika priskänsliga. Kanske är det lättare att tills vidare bejaka det.
Fotnot: Inresesiffror per rutt har förenklats med att halvera antalet passagerare, då officiella passagerarsiffror omfattar tur- och retur-resa var för sig.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
