Morgonstund har guld i mun. Det är ett bekant ordspråk för de flesta. Ordspråket förmedlar att den som går upp tidigt får mycket gjort. I vårt samhälle verkar det finnas ett ideal som framhäver de morgonpiggas överlägsenhet och många ser ner på dem som inte vaknar samtidigt som tuppen. Borde de morgontrötta skärpa sig eller är det samhället som behöver anpassa sig?

De flesta morgontrötta som föredrar en sovmorgon har med stor sannolikhet fått självgoda kommentarer från en morgonpigg familjemedlem som skryter över att han eller hon redan varit vakna i flera timmar. Den kanske vanligaste orsaken till morgontrötthet är en sen kväll. Alltså upplevs tröttheten vara den morgontröttas eget fel eftersom personen gick och la sig så sent.

Det är bland annat här samhällets idealbild av dygnsrytmen avtäcks. Det är ”fel” att lägga sig sent och ”rätt” att vakna tidigt. Men forskning visar att vi alla har en medfödd och personlig dygnsrytm – en kronotyp.

Med andra ord finns det egentligen inte morgontrötta människor, utan snarare kvällspigga människor.

Enligt undersökningar är nästan hälften av Finlands befolkning morgonmänniskor och ungefär 12 procent är kvällsmänniskor. Den resterande andelen är mest effektiva under dagtid. Siffrorna förklarar morgonnormen. Vi behöver bli medvetna om att det finns en kvällsminoritet som på grund av sin natur blir beskyllda för att vara lata för att de inte är lika effektiva på morgonen.

I en undersökning som Yle Akuutti och Arbetshälsoinstitutet genomförde 2019 visade det sig att psykiskt välmående hade en stark koppling till en lämplig dygnsrytm. Sömnbrist, som ofta orsakas av en missanpassad dygnsrytm, ökar risken för utmattning, nedstämdhet och missnöje med livet. Om man tvingas avvika för mycket från den personliga dygnsrytmen, kronotypen, upplever man trötthet, vilket i sin tur kan leda till skadliga hälsoeffekter.

De i undersökningen som önskade att morgonrutinerna skulle skjutas upp med två timmar led oftast av två timmars sömnbrist. Deras personliga dygnsrytm var alltså missanpassad till vardagslivet. Forskarna som genomförde undersökningen rekommenderar att man ska hålla sig till sin personliga dygnsrytm så mycket som möjligt. Förutom de psykiska bekymren är sömnbrist dessutom kopplat till fysiska problem som hjärt- och kärlsjukdomar och ryggproblem.

På basis av detta kan man fråga sig om tidiga skolmorgnar verkligen är det bästa alternativet för alla tonåringar? Ska arbetsplatserna ignorera en del av befolkningen? Samhället är uppenbarligen inte anpassat till det faktum att vi människor är olika i vår dygnsrytm. Arbetshälsoinstitutet efterlyste därför, i samband med undersökningen, att arbetsplatserna och samhället överlag anpassar sig efter skillnaderna.

I dagsläget borde det inte vara särskilt svårt att följa arbetshälsoinstitutets rekommendationer. Efter pandemin har vi vant oss med tanken att göra förändringar i arbetsdagen. Distansarbetet under pandemin har dessutom gjort arbetsdagen mer individuell och senarelagt väckningsdags då resan till jobbet fallit bort. Arbetsdagen blev också mer anpassbar till den personliga dygnsrytmen. Kvällspigga har då fått erfara lyxen som morgonpigga alltid levt med.

Arbete kan anpassas individuellt till de personliga tidspreferenserna. 12 procent av befolkningen drabbas av verkliga psykiska och fysiska konsekvenser av att deras personliga dygnsrytm inte överensstämmer med arbets- eller skoldagen. För folkhälsans skull behövs en samhällsvid förändring.

I väntan på att arbetsgivarna och skolorna gör den här satsningen på folkhälsan kan individen redan börja. Vad kan du göra för att leva i enlighet med din egen dygnsrytm och hur kan du ta hänsyn till andras?