SÖK
MENY
Den farliga behagsjukan
Behovet av bekräftelse är en av våra starkaste drivkrafter och kan lätt bli till en drog. Särskilt politiker behöver vara på sin vakt mot detta.
Näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) är en man med många strängar på sin lyra – alla av dem hårt spända. Jämt är han i farten, och även om hans aktiviteter på sociala medier är något mer återhållna numera är hans närvaro där fortsatt hög.
Kombinationen av hastighet och mångsyssleri lägger alltemellanåt krokben för oss alla. Vi väljer därför att se hans senaste omtalade inlägg på Facebook som en impulsivitet. Det ger dock intressanta inblickar i ministerns drivkrafter.
Vad skrev han då? Nå, han delade en anklagelseakt skriven av den svenske moderatpolitikern Sven Otto Littorin om att ”bli kastad till vargarna efter drev”, med tydlig åsyftning på affären Mats Löfving. Karlström instämmer i Littorins analys och skriver: ”Bara den som gått igenom ett drev förstår hur dj@&!igt det är. Jag önskar det ingen. (…) För min del var det tre veckor av helvete som gav stora ärr som nog har läkts men alltid kommer att skava.”
Vad som låg bakom Karlströms tre helvetesveckor väljer han att inte kommentera närmare, vilket är hans rätt. Observatörer av åländsk politik kan nog emellertid bara erinra sig två kontroverser kring Karlström som kunde passa: när folk blev arga över vad han sagt om Ålands bönder och, närmare i tiden, när han julsemestrade i Sverige utan att iaktta landskapsregeringens egna karantänsrekommendationer.
Som tidningen Åland redan konstaterat i sin ledare häromdagen (1 mars) får inte relevanta och rimliga journalistiska granskningar ”slentrianmässigt stämplas som drev”. Det är inte säkert att Fredrik Karlström tycker annorlunda: han nämner troll och skribenter på sociala medier som bidragande faktorer till det inferno han upplever sig ha genomgått.
Lik förbannat kommer ändå mediearbetarna först i hans uppräkning av pinorna: han listar ”journalister, sakkunniga, experter” före trollen och socmedskribenterna, buntar rent av ihop dem.
Det är här på sin plats med två iakttagelser.
1. Det är principiellt osmakligt när en minister kritiserar journalister för att de bara gjort sitt jobb. Till skillnad från Littorin utsattes inte Karlström för obevisade anklagelser (Littorins fall handlade om rykten om sexköp) utan bara för objektiv rapportering om bevisat tövel. Ministern kallade 2013 demonstrerande bönder för ”mobb” och föll 2021 för frestelsen att vara med i SteelFM-hjälpen när han borde ha suttit hemma i karantän.
2. När Fredrik Karlström dramatiskt skriver om sina ”ärr” och sitt ”helvete” uppviglar han sina följare till just ett sånt drev som han själv beklagar sig över. Mycket riktigt dyker det i de efterföljande kommentarerna upp diverse dumheter med udden riktad mot media och journalister, utan något försök till moderering från ministern.
Barmhärtigast är väl dock att konstatera att det är mänskligt både att fela och att gräma sig över det efteråt. Att Fredrik Karlström indirekt jämför sig med Mats Löfvings tragedi är visserligen inte vackert, men får väl också det bokföras på det – något självömkande – humankontot.
Kanske är det dock slutligen det kontot han borde återta kontrollen över? Tonfallet och vinkeln på näringsministerns inlägg skvallrar ju tydligt om vad det är han ytterst är ute efter: sympati.
Och sympati har han minsann fått, i form av 70 upp-tummar, 45 styrkekramizar, 4 hjärtan och 1 raseri-emoji. Kanhända fyller de sin funktion och värmer honom – men borde inte just detta, i sig, också väcka honom till insikt? Var det inte just en sådan sårbarhet för folks åsikter på sociala medier som störtade Fredrik Karlström ner i tre veckors helvete förra gången?
Att göra sig alltför beroende av bekräftelse är inte nyttigt för själen. Fredrik Karlström har som politiker massor att vara stolt över. Man vill unna honom styrkan att lite mera strunta i vad folk tycker.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
