SÖK
MENY
Den fundamentala rättigheten
På måndag börjar den åländska Prideveckan. Festivalen är den nionde i ordningen och har hunnit bli etablerad.Låt oss inte glömma vilket mörkt förflutet den så glädjefullt gör upp med.
Det är en kliché att man ska få älska vem som helst. Eller: det borde vara det. Men Finlands nutidshistoria lär oss annorlunda och bör inte glömmas bort. Fram till 1971 var det olagligt att älska någon av samma kön i vårt land. Och, häpnadsväckande nog, fram till 1999 var det olagligt att ”uppmuntra till homosexualitet”.
Stanna upp och besinna detta groteskeri. För 23 år sedan kunde man bötfällas för att man höll en annan människa i handen eller öppet kysste hen – om hen var av samma kön som du!
Ålands historia är inte vacker den heller. I en intervju i Nyan för ett par år sedan berättade Martina Eriksson, en av pionjärerna i den homosexuella intresseföreningen ”Vildrosorna”, om hur det gick den gången man skickade en enkät till Mariehamns restauranger om deras inställning till homosexuella gäster.
”En krögare skrev tillbaka till oss att man beslutat portförbjuda homosexuella. ’Eftersom ni inte kan vistas här utan att skylta med era intressen undanber vi oss alla homosexuella besökare i fortsättningen’ skrev han. Vad är det för stil? Det är ju som att porta alla rödhåriga.”
Året var 1993.
Faktum är att samkönad kärlek betraktades som en sjukdom i Finland fram till 1981. Och Sverige avkriminaliserade visserligen ”homosexuella handlingar” redan 1944 men tog inte bort sin egen sjukdomsstämpel förrän 1979 (efter att RFSL uppmanat sina medlemmar att ringa till jobbet och sjukskriva sig med motiveringen ”Jag känner mig lite homosexuell idag”).
De finländska kvarnarna mal långsamt. Ännu finns det gott om domkapitel som delar ut varningar till präster om de viger samkönade par och biskopsmötet står fortfarande och velar. Det är inte vackert av en institution som kallar sig folkkyrka. Särskilt stötande är dess rättighet att uppbära skatt: man kunde tycka att ett minimikrav för skattefinansiering är att man inte aktivt diskriminerar dem man beskattar. Men men, kanske blir det ordning om några år, frågar man insatta sägs det att vindarna är på väg att vända.
Religionens roll i att förmera hat mot uppemot en tiondel av mänskligheten är annars stor, rent globalt. De katolska och ortodoxa kyrkorna, en av judendomens tre grenar och islam förbjuder homosexualitet och faktum är att det fortfarande finns flera länder på jordens yta som förbjuder samkönad kärlek (73 stycken) än som har vigselritualer för den (47 stycken). Det är bisarrt.
Man kunde hoppas att internets kulturella utjämningseffekt kunde lyfta folk ur sina vanföreställningar, men ett snabbt svep över trollgrupperna förfärar. Så mycken dumhet, så mycket hat. Över att folk är kära i varann?
Så Prideveckan behövs. Bakom den färgglada prilligheten, den fnissiga stolligheten och uppsluppenheten påminner den var och en av oss om att rätten till vår egen sorts kärlek är lika fundamental som själva det mänskliga behovet av att bli älskad.
Allting börjar där och slutar där, och låt ingen jävel säga annorlunda.
