SÖK
MENY
Den mest kulturfientliga regeringen någonsin?
För ett par veckor sedan aviserade Undervisnings- och kulturministeriet nya och kraftiga nedskärningar i anslagen till kulturen. De minskade statsunderstöden till kulturorganisationer är de senaste i raden av en mängd åtstramningar som slår brett mot en bransch som redan befinner sig i kris. Inte minst drabbar nedskärningarna litteraturfältet, mitt i en långvarig och oroväckande läskris.
Även om det nya stålbadet var väntat, innebar listan över anslag som Undervisnings- och kulturministeriet publicerade den 14 mars i år ett chockbesked för många av landets kulturorganisationer. Enligt en sammanställning gjord av Juha Huuskonen, verksamhetsledare på Frame som främjar finländsk nutidskonst nationellt och internationellt, fick över en tredjedel av organisationerna och fackförbunden – 41 av 115 – sitt statliga stöd helt indraget, och nästan samtliga fick kraftigt minskade anslag. Bland de branschorganisationer som blev av med sitt statliga stöd märks Skådespelarförbundet, Finlands film- och mediearbetares förbund (SET) och flera andra inom film- och teaterfältet, vilket med tanke på tidigare nedskärningar i anslagen till bland annat teatrarna slår hårt mot en redan krisande sektor som ännu inte hunnit återhämta sig från pandemiåren.
Också flera sammanslutningar inom den sedan tidigare hårt krisande litteratursektorn drabbas av de nya statliga nedskärningarna. Bland andra de båda biblioteksorganisationerna – Suomen kirjastoseura och Finlands svenska biblioteksförening – blir helt utan statligt stöd. Det blir även Finlands svenska författareförening, Svenska litteratursällskapet i Finland och Suomen kirjainstituutin säätiö, bland många andra. Bland de litteraturorganisationer som även de får minskade anslag märks exempelvis Läscentrum, Suomen kirjailijaliitto.
De indragna och minskade anslagen till aktörer på litteraturfältet är bara de allra senaste i en lång rad av hårda politiska slag mot just den sektorn. Nyligen höjdes momsen på böcker från 10 till 14 procent, något som kritiserades i skarpa ordalag, bland annat på ledarplats i den här tidningen. Vidare har biblioteken redan tidigare drabbats av indragna statliga stöd.
I dessa tider, då undersökning efter undersökning visar att vi läser allt mindre och att läskunnigheten i landet sjunkit till minst sagt alarmerande nivåer, är regeringen Orpos kulturpolitik att betrakta som helt horribel. Dessutom går den helt stick i stäv med Nationella läskunnighetsstrategin 2030, vars mål är att Finland ska vara världens mest läskunniga land år 2030.
Visst, det går att argumentera för att alla samhällssektorer måste vara med och bidra till det enorma sparbeting som regeringen utlyst. Men faktum är att det statliga stödet till kultursektorn redan är så litet i grunden att de indragna och minskade anslagen utgör en i princip betydelselös inbesparing för staten i ett större perspektiv – samtidigt som de små smulor som man sparar in med största sannolikhet snabbt äts upp av förlorade skatteintäkter och ökade arbetslöshetsstöd då exempelvis inplanerade film- och teaterproduktioner inte blir av och böcker inte blir skrivna. ”Om man vill orsaka mycket skada, så lyckas man verkligen med det. Det verkar som att man inte förstår värdet av det arbetet kulturorganisationerna gör, eller att det finns en medveten önskan att minska stöd till dem”, säger Juha Huuskonen i en kommentar till Svenska Yle (17.3.2025).
Summorna som staten ”sparar in” på regeringens kulturfientliga politik är alltså högst artificiella och symboliska. För de kulturaktörer och -organisationer som förlorar sitt statliga stöd är summorna emellertid allt annat än symboliska – de kan i själva verket utgöra skillnaden mellan fortsatt aktivitet och påtvingad nedläggning.
I stället för att gång på gång ge fattiga aktörer på kulturfältet dödskyssar, som alltså inte ger några reella inbesparingar för staten i stort, skulle man kanske omväxlingsvis kunna rikta blickarna mot ekonomiskt betydligt starkare sektorer: bankvärlden till exempel, där diverse storbanker mitt i kristiderna stolta skryter med rekordresultat och gladeligen delar ut rekorddividender till sina ägare, vinster som man gjort på hårt pressade hushålls bekostnad. Där skulle mer än småsmulor finnas att hämta för staten.
Vad får kulturen kosta? Så lite som möjligt, tycks svaret bli om man frågar regeringen Orpo. Men att se på konst och kultur som en krasst ekonomisk börda är farligt. Kulturens betydelse är svårmätbar i reda pengar. Samtidigt visar forskningen att ett livskraftigt konst- och kulturfält har avgörande betydelse för folkhälsan, både på individ- och samhällsnivå. Att skapa, utöva och ta del av konst och kultur får oss alltså att må bättre, inte minst i kristider som dessa där situationen i omvärlden ter sig alltmer oroväckande. Om regeringen Orpo – möjligen landets mest kulturfientliga regering någonsin – fortsätter på det inslagna spåret är risken betydlig för att finländarna inte länge till kan titulera sig världens lyckligaste folk.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
