SÖK
MENY
Den som hörs avgör destyrande värderingarna
En debatt i SVT:s Morgonstudion mellan opinionsbildarna Ivar Arpi och Lina Stenberg har väckt en gammal, gammal diskussion till liv i sociala medier: den om mäns och kvinnors utrymme i offentligheten, och om mäns uppfattning av fördelningen av det utrymmet.
Debatten i Morgonstudion handlade om koranbränningar, men fick efteråt uppmärksamhet i sociala medier för något helt annat än debattörernas meningsskiljaktigheter i själva ämnet.
– Jag tycker inte att jag ska behöva bli avbruten, säger Lina Stenberg mitt i en av sina argumentationer, när Ivar Arpi vid ett tillfälle helt enkelt börjar prata över henne.
– Men du pratar väldigt, väldigt länge och väldigt långrandigt, invänder han.
Morgonstudions programledare ber Lina Stenberg och Ivar Arpi återgå till att diskutera sakfrågan i stället. Ögonblicket är förbi.
Men hur länge pratade hon egentligen?
Lina Stenbergs sammanlagda taltid i debatten blev två minuter och 52 sekunder. Det kanske kan anses som länge, allt är ju som bekant relativt. Men jämfört med Ivar Arpis taltid på fyra minuter och åtta sekunder är Lina Stenbergs minuter knappast ”väldigt, väldigt” länge, utan rent sakligt bara dryga två tredjedelar av hans utrymme i debatten.
Nedbrutet i hur länge de pratade utan avbrott fick Ivar Arpi som längst prata i nästan en och en halv minut i sträck, medan Lina Stenberg aldrig hann längre än 26 sekunder innan hon blev avbruten.
Ivar Arpis påstående hade med andra ord ingen bäring i hur det verkligen förhöll sig, såvida han inte samtidigt tyckte att han själv redan hade fått allt för mycket tid att prata. Men hans uppfattning om hur deras debattutrymme fördelades ligger helt i linje med vad forskningskonsensus säger. Och det finns faktiskt en hel del forskning på området.
Studier kring mäns och kvinnors och flickors och pojkars utrymme i olika delar av samhället har gjorts i många omgångar sedan 80-talet. Gemensamt för dem alla är att resultaten visat att män genomgående upplever att kvinnor tar mer plats än vad de faktiskt gör.
När män får 70–80 procent av den fördelade taltiden uppfattar de det som att de får hälften, och när kvinnor får hälften av tiden är uppfattningen att de dominerar totalt.
År 2018 gjorde SVT Gävleborg en analys av könsfördelningen i lokalpolitiken. I Gävles kommunfullmäktige var de invalda med rätt att begära ordet relativt jämnt fördelade – 37 män och 34 kvinnor – men 60 procent av taltiden upptogs av männen.
Av de kvarvarande 40 procenten taltid gick därtill nästan hälften åt till de dåvarande tre kvinnliga kommunalråden, som behövde taltid för att bemöta argument från andra partier. Det blev inte mycket tid kvar för övriga kvinnor i Gävles fullmäktige.
– Män uppfostras till att ta mer plats. Det är viktigt att göra sådana här mätningar av taltid, för då kan man visa att det fortfarande är skillnader mellan kvinnor och män. Det påverkar politiken, sa genusvetaren Sarah Ljungqvist då till SVT Gävleborg.
Forskaren i sociolingvistik Deborah Cameron har sedan 90-talet studerat den långlivade myten om att män är mer direkta i sitt tal än kvinnor och därmed kommer till saken snabbare. Hennes forskning visar tvärtom att kvinnor snabbare talar till punkt – av oro för att anklagas för att ta upp för mycket utrymme i diskussionen.
”Föreställningen om att kvinnor pratar mer än män är en bra illustration av hur kraftfullt vår egen uppfattning kan vilseleda oss kring fakta. Ingen annan övertygelse om könsskillnader i språk är lika brett eller starkt hållen, och samtidigt får ingen annan mindre stöd i tillgänglig forskningsevidens”, skriver hon i en artikel publicerad hos The Association for Qualitative Research.
Hennes forskning visar dessutom att vem i ett rum som får uppmärksamhet handlar mindre om hur kvinnor pratar, och mer om hur de blir hörda.
”I klassrum kan flickor vara precis lika påstridiga som pojkar utan att få samma uppmärksamhet. På arbetsplatser kan män vara precis lika samarbetsvilliga som kvinnor, men vad de säger väger ändå tyngre. Problemet är inte att män och kvinnor kommunicerar på olika sätt.”
Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, har genom enkäter frågat åländska kommun- och lagtingspolitiker hur de upplever fördelningen av taltiden mellan könen. Inom både kommunalpolitiken och i lagtinget svarar 63 procent av männen att de uppfattar det som att män och kvinnor pratar ungefär lika mycket. I lagtinget svarar markant fler män att kvinnor pratar mest, än som anser att männen tar mest taltid. Bland kvinnorna i lagtinget svarar 63 procent tvärtom att männen pratar mest.
Rapporten baseras på subjektiva uppfattningar och någon mätning av hur taltiden faktiskt har fördelats finns inte. Och det finns såklart undantag överallt.
Men sommarens diskussion är en viktig påminnelse om att vilka röster som hörs alltid kommer att avgöra i vilken riktning vårt samhälle rör sig.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
