SÖK
MENY
Den tillitsfulla vinner över cynikern
Cynikerna tror gärna att hen är lite smartare än alla andra. Men det är den tillitsfulla, kompetenta optimisten som skapar det goda samhället.
”Cynism är ett annat ord för bitter uppgivenhet. Det är det sista världen behöver i dag”. Det konstaterar skribenten Erik Helmersson i Dagens Nyheter. Vid åsynen av detta frustar cynikern säkert till.
Cynikern tänker att hen är rationell, förutseende och smart. Till skillnad från den blåögda, godtrogna optimisten. Men så är inte fallet. Studier visar nämligen att det är den tillitsfulla som är smartare.
Tillit är nödvändigt för överlevnad. Från det första försvarslösa ögonblicket genomsyrar det våra liv. Människan klarar sig inte ensam och vi behöver lita på varandra. Tillit är en grundläggande känsla som gör att en individ känner trygghet. Med gruppen, samhället, miljön och med sig själv. Motsatsen är osäkerhet, tvivel och misströstan. Egenskaper som ofta återfinns hos cynikern.
Vår biologiska betingelse till trots är det ofta cynikern som hyllas för sin intelligens och klarsynthet, medan den tillitsfulla optimisten förringas för sin naivitet. Cynikern är realist, en av de finaste moderna komplimangerna man till synes kan ge en människa.
”Därute, i den större världen ”vet vi” alla att det är egoismen som styr, och den som inte är lagom cynisk kommer att bli blåst. Vem vill bli sedd som blåögd?”, skriver journalisten Anders Bolling på temat i DN.
Cynism och intelligens anses gå hand i hand, men nya studier visar på motsatsen. Rapporten: ”Illusionen om det cyniska geniet” visar att de allra flesta är övertygade om att cyniker är smartare än andra. Men data från 200 000 personer i 30 OECD-länder, motbevisar myten genom att visa på att cynikerna är sämre än andra på kognitiva och akademiska tester. De är mindre kompetenta, har ofta låg utbildning och har även lägre inkomster på grund av sin oförmåga att samarbeta.
Men cynikerna får alltjämt ändå influera både dagordning och samhällston och den internationella tillitsnivån sjunker. Enligt den globala Edelman tillitsbarometern från 2017 pågår det en förtroendekris runtom i världen, en kris som bland annat bäddar för de utbredda populistiska partisympatier som syns i allt fler länder. Ju mindre tillit man har, desto mer får rädslan, misstänksamheten och oron ta plats.
Åland har nyligen fått sin första tillitsstudie. Den visar på att läget inte är lika illa här som i delar av övriga världen. Tillsammans med de andra nordiska länderna uppvisar man en relativt hög procent tillit, något som hoppfullt nog återspeglas i synnerhet bland den yngre generationen.
Men det är inget vi får ta för givet. I en tid av stor omvälvning och oro, både politiskt och miljömässigt, är det lätt att låta den inre cynikern ta över. Att minska lite av sitt förtroende för en värld som till synes verkar stundvis galen kan kännas som ett sätt att återta kontroll. Men det urholkar samhället – och till slut även den enskilda individen.
Den åländska tillitsstudien visar på att vi kan vara stolta, men att byggandet av förtroende för samhället, för medmänniskor och för framtiden inte får stanna upp. ”En människa litar på en annan människa när hen ser tillräckligt av sig själv i personen”. Det skriver författaren Gregory David Roberts. Och kanske är det just kompetensen att kunna se – och förstå – andra som världen behöver. För att inte falla för den bittra uppgivenheten, hur ”smart” det än verkar.
