SÖK
MENY
Det åländska egensinnet personifierat
Egensinne. Det ordet valdes när Åland firade 100 år av självstyre. Den senaste veckan har Nyan rapporterat om två trafikfrågor där egensinniga ålänningar har tagit ansvar för institutionernas misslyckanden.
När Åboflyget hotades av nedläggning på grund av lönsamhetsproblem vände landskapsregeringen på alla stenar. Pengarna för att få Amapola att fortsätta flyga fanns på kontot, men regelverket satte stopp för utbetalningen. Det drabbade bland andra de ålänningar som för tillfället genomgår en cancerbehandling och behöver pendla till Åbo.
Olyckligt, men oundvikligt var slutsatsen från landskapets håll trots ivriga protester från oppositionen. De sista flygturerna skulle egentligen ha gått i dag, men ni vet ju vad som hände sen.
Ålands cancerförening tog över och förhandlade med flygbolaget om att köpa tillräckligt många platser per tur så att trafiken förblir lönsam fram till årsskiftet. Föreningens insats löste ett akut problem, och gav samtidigt landskapet tid att nu hitta en långsiktig plan.
Ålands cancerförening kunde ha nöjt sig med att skrika högt och fokusera på vems fel det var att flygtrafiken stannade. I stället såg man en lösning och agerade för sina medlemmars bästa. Det ska föreningen och dess ordförande Gun-Mari Lindholm givetvis ha en stor eloge för.
En summering är att civilsamhället tog ansvar när en institution inte räckte till.
På ett sätt kan man säga det samma om Ålands folkrederi, men då måste vi byta ut landskapet mot den åländska institutionen Viking Line. När Viking Line i början av 2023 valde att lägga ner kortrutten mellan Kapellskär och Mariehamn blev många ålänningar upprörda. Och även om trafiken i sig har fungerat väl med bara en linje på kortrutten, Eckerö–Grisslehamn, så tog det hårt på mångas självkänsla att inte längre ha en snabbförbindelse med Sverige direkt från staden.
Som ett svar på detta bildades den nya grupperingen Ålands folkrederi som det senaste året har undersökt möjligheterna att återuppta trafiken på rutten Mariehamn–Kapellskär. Förra veckan meddelade rederiet att den har hittat en färja med en prislapp på runt 20 miljoner euro. Nästa steg är, enligt initiativtagaren Tomas Lundberg, att göra en kalkyl och sedan börja ragga finansiärer för att komma igång.
Det är många som har varit skeptiska till satsningen. Förutom själva färjan krävs tillstånd, personal och renoveringar som tar tid och kostar pengar. 20 miljoner är en stor summa, men troligtvis behövs mycket mer därtill för att vara redo att kasta loss till våren 2026.
Men det är inte första gången någon har besegrat oddsen. Hur gick det egentligen till när de två nuvarande rederierna bildades? Är inte deras skapelseberättelser rätt lika Lundbergs initiativ?
Bara för att det ser omöjligt ut är det på inget sätt uteslutet att Folkrederiet blir ännu en åländsk humla.
Egensinne definieras enligt Svenska akademiens ordlista som självrådighet eller omedgörlighet. När Åland lanserade sitt 100-årsfirande valde man istället att beskriva ordet som en mentalitet formad av vetskapen att ingen annan löser våra problem, så det är lika bra att lösa dem själv.
Den mentaliteten har både Gun Mari Lindholm och Tomas Lundberg visat prov på. I fallet med flyget var vägen från start till mål betydligt kortare än för Ålands folkrederi. Men det åländska egensinnet är bevisligen att räkna med än.
