SÖK
MENY
”Det är respekten, dumskalle”
Populismen växer sig allt starkare i våra moderna välfärdsstater. Vill man förstå varför räcker det inte med höger-vänsterförklaringar; ny forskning koncentrerar sig i stället på människors upplevda status.
Det är svårt att greppa vad som tilltalar med den moderna populismen. Varför en sådan kraftsamling mot minoriteters rättigheter, vaccinationer, vindkraft och elbilar?
Den gängse, reflexmässiga, förklaringsmodellen har med ekonomi att göra. Populismen frodas bland de lågavlönade, trots allt. Men en ny bok av journalisten Petter Larsson (”Riggat”, Atlas förlag 2023) vill problematisera denna uppfattning. Visst har pengar med saken att göra, menar Larsson, men endast indirekt – inte räknat i euro och cent, utan i respekt:
”Märk väl att när dagens högerpopulister talar om eliten, så använder de sällan ord som direktörerna, kapitalisterna eller de rika. Den ekonomiska eliten är osynlig i deras agitation. Istället är det begrepp som smakdomare, kultureliten, medieeliten och Stockholmseliten de använder. De hade nästan lika gärna kunnat säga ”de högutbildade”, som ”ser ner på vanligt folk”.”
Petter Larsson sätter fingret på något mycket viktigt här.
För det är när föreställningen om ”eliterna” dyker upp som konspirationsteorierna får fart. Det är i denna skärningspunkt som antivaxxarna börjar fantisera om judarna och Trump-anhängarna om QAnon. Och grunden till denna giftiga misstro är inte ekonomisk utan emotionell. Larsson redovisar två studier av samhällsforskarna Noam Gidron och Peter A. Hall som visar att högerradikalt röstande hänger nära samman med låg status.
Gidron och Hall utgick ifrån en enkät där personer från USA plus elva länder i Europa uppskattar sin egen sociala status. Frågan har intressant nog ställts flera gånger mellan 1990 och 2014, och resultaten visar att i stort sett samtliga länder uppfattar män utan högskoleutbildning att deras status har blivit lägre. I alla länder utom Ungern och Tjeckien har också kvinnors subjektiva statusupplevelse ökat, i förhållande till männens upplevelse.
Inte oväntat finns det alltså också en genusaspekt av fenomenet. Då många män bär på omedvetna föreställningar om att de är överlägsna kvinnorna, kan kvinnors ökande lönearbete och stigande utbildningsnivå också innebära en statusförlust för männen, i synnerhet för dem som saknar andra resurser knutna till prestige, som till exempel utbildning eller ett prestigefyllt jobb.
”De lågutbildade männen känner sig med andra ord som de senaste decenniernas stora statusförlorare”, skriver Larsson.
Där tar raseriet sedan fart, får man förmoda. Raseriet mot se välutbildade med sina ”fancy degrees”, queerfolket som får allt utrymme och alla sympatier i filmer och media, akademikerkvinnorna med sina tillkrånglade ord och de självgoda klimataktivisterna i elbilarna; alla dessa elitära föraktare som kallar en för dum eller rasist när man bara vill hålla världen kvar i sina välbekanta former. Fan ta dem!
Det säger sig självt att de sociala medierna är högoktanig bensin på denna brasa. Dels utgör de effektiva kanaler för dyngspridning (notera gärna lagtingsledamoten Toivonens senaste insatser på Facebook inom området Bekämpning Av Elbilsbränder) och dels är de i sig själva arenor för allas ständiga prestigekamp mot alla. Våra personae på nätet blir avatarer vi ständigt pimpar med nya filterbehandlade profilbilder i syfte att stiga i rang; ”diskussionstrådarna” urartar regelmässigt i ett poängknipande pseudotjafs för gallerierna.
Paradoxalt nog kan denna insikt – ”Det är inte ekonomin, det är respekten, dumskalle” som Peter Larsson parafraserar Bill Clintons berömda motto – leda till empati snarare än förakt. Antifeministerna, vindkraftsmotståndarna, klimatförnekarna och antivaxxarna är inte nödvändigtvis korkade; de känner sig bara som förlorare i ett spel som nog alla känner igen sig i.
En slutsats kunde vara att det är själva spelet som måste bekämpas. Men hur det ska gå till får nog anstå till en annan dag.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
