SÖK
MENY
Det enda som håller ihop Finlandsregering: viljan att låta sig luras
Turbulensen kring Sannfinländarna och deras hårt prövade samarbetspartners i regeringen för tankarna till den gamla fabeln om skorpionen och grodan.
Det må ha varit torrt i markerna i sommar, men inte på nyhetsfronten. När detta skrivs på fredag kom just meddelandet att Svenska folkpartiet möts till kvällen för att ”ta ställning till regeringssamarbetet”, som partiledare Anna-Maja Henriksson säger till Svenska Yle.
Om SFP sällar sig till oppositionen och begär en misstroendeomröstning om finansminister Riikka Purra (Sannf), efter avslöjandena om hennes rasistiska blogginlägg, så innebär det att en majoritet av riksdagsledamöterna vill pröva hennes förtroende. Det vore välkommet.
Som Harry Harkimo (Rörelse nu) sa i Nya Åland i veckan: ”Med en förtroendeomröstning skulle man få fram vilka som godkänner att man pratar och skriver på det där sättet.”
Men hur det än går så står en sak klar: det är rasismen som definierar Sannfinländarna. Nu – för att regeringen ska hålla ihop – måste Sannfinländarna offentligt ta avstånd från själva grunden för sin existens och sitt väljarstöd. De har kastat några falska ursäkter som ett köttben till statsministern så att han fått något som han kan låtsas tro på, samtidigt som de signalerat till de egna väljarna att partiet på inget sätt släpper sina värderingar. Det är inte kommunikation, det är ritual och dimridåer.
För partier som Sannfinländarna och Sverigedemokraterna faller det sig inte naturligt att inordna sig i ett regeringssamarbete. Att Svenska folkpartiet numera sitter i samma regering som Sannfinländarna har inte hindrat sannfinländska politiker att attackera SFP.
De förefaller ha föga respekt för statsminister Petteri Orpo (Saml): det var först när president Sauli Niinistö hostade till som Riikka Purra gick ut och bad om ursäkt för sina gamla blogginlägg. Även om finansministern och regeringen klarar en eventuell misstroendeomröstning så tyder det mesta på att Petteri Orpos konstellation får svårt att blicka framåt och koncentrera sig på att verkställa regeringsprogrammet. Mer sannolikt blir den att ragla från den ena mediala krisen till den andra.
Det är, som många har påpekat, svårt eller omöjligt för etablerade borgerliga partier att söka samarbete med högerpopulister utan att ge upp sig själva. Varken Sannfinländarna och Sverigedemokraterna har kommit dit de är i dag genom att alliera sig med andra partier, kompromissa och förhandla, annat än på låtsas.
I Sverige har Tidöavtalet gjort det möjligt för Sverigedemokraterna att äta kakan och ha den kvar: deras politik genomsyrar regeringens alla förslag och utspel men de står utanför regeringen, behöver inte oroa sig för några misstroendeomröstningar, och är fria att kritisera regeringspartierna. Det är de borgerliga regeringspartierna som får stå till svars för de brutna vallöftena. Belöningen för att ha låtit sig duperas av SD.
Det är som i den gamla fabeln om skorpionen och grodan. Skorpionen vill komma över till andra sidan bäcken och ber en groda att bära honom. Grodan tvekar eftersom han är rädd att bli stungen.
Men skorpionen säger: ”Jag kommer inte att sticka dig, för då drunknar vi ju båda två”. Grodan tror på honom, tar honom på sin rygg och börjar simma till andra sidan. Halvvägs över sticker skorpionen honom i alla fall. När grodan frågar varför svarar skorpionen: ”Jag kunde inte rå för det; det ligger i min natur.”
Sådan är också de högerpopulistiska partiernas natur. Men det är inget som säger att grodpartier är tvungna att ta skorpionpartier på ryggen. I Sverige har Tidöpartierna och Sverigedemokraterna backat i opinionsmätningarna och ligger lägre än oppositionsblocket. Socialdemokraterna noterade sitt högsta väljarstöd sedan 2014 i Demoskops senaste mätning.
I Storbritannien ser det riktigt illa ut för torypartiet: deras försök att stoppa flyktingar från att komma i småbåtar över Engelska kanalen har inte gått hem hos väljarna så som de hade hoppats. En dyster toryledamot sa nyligen ungefär att ”om Jesus Kristus själv steg ner från himlen och blev toryledare så skulle vi ändå vara körda i nästa val”.
Det är att göra sig dum att låtsas som att de högerpopulistiska partierna är partier som alla andra. Skorpiongadden finns alltid där, till och med när den skadar dem själva. För alla grodpartier gäller det att säga nej när de ber om lift.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
